35 reaktioner till “Våra spännande berättelser”

  1. Godis på köpet!

    -Vem ska gå ut med Dino idag? frågade mamma.

    -Vi kan, sa Anna.

    Jag har en hund som heter Dino han är vit och det är en terrier. Efter maten går jag och Simon ut med Dino.

    Jag och Simon är bästa kompisar. Vi är typ alltid efter skolan. Jag slänger med sitt ljusa hår. Jag ska precis ge Dino hundgodis. Dino tittar med sina bruna vackra ögon på mig när han ser allt godis.

    När vi är inne i byn så ser vi en skum man som håller i en svart påse och har svarta byxor med en vit långärmad och en mössa. Glaset in till guldsmeden är krossat. Plötsligt ryker Dino till. Simon hinner inte ta fast i det hala kopplet. Jag och Simon börjar springa. Det är så mörkt och så många hus. Efter någon minut så ringer jag polisen.
    Poliserna kommer på en gång dom har svarta dräkter. Det är en tjej och kille

    Niklas heter killen och han har brunt hår. Tina heter tjejen och har ljust hår. Båda två har svarta mössor.

    Sen hittar dom tjuven. Han hade tydligen varit hos polisen två gånger innan.

    Jag och Simon fick vars en godispåse som tack.

  2. HUNDEN OCH TJUVEN

    Dom var syskon och dom hette Ellen och Victor. Dom bodde i Lund. Dom känner varandra för att dom är syskon och bor i samma hus så klart. Sen skulle dom gå ut med hunden. Jag möttes av solen som tagit sig igenom molnen. Hunden heter Snufe och är svart och grå rufsig. Sen så kissade Snufe som vanligt. Men sen såg Victor och Ellen att det var en sprucken glasruta. De hörde ett skall. De såg en hund som visade upp sina vassa tänder och tittade mot mig. De blev rädda och vi trodde hunden skulle hoppa på oss. Då såg dom tjuven stå där med en sak under kappan.

    Sen så letar dom efter hunden men dom hittar inte hunden så dom blev jätte ledsna. Men sen när dom kallade så kom han så blev dom jätte glada. Men nu sa Victor att vi få leta efter tjuven i stället för hunden. Så letade dom. Men sen hittar dom tjuven och det tyckte Ellen var jätte bra. Men sen smet han igen.

    -Det får räcka! sa Victor.
    – De tycker jag också sa Ellen.
    -Jag orkar inte leta mer så jag ger upp, sa Victor.
    Men till sist så hittade Alicia han för att hunden tog tjuven.
    Sen får han sitta där och vänta till polisen kommer.
    Men nu har han lugnat ner sig.
    Sen kommer polisen och frågade varför han hade stulit den saken under kappan.
    Han sa så för att han inte har några med pengar.
    Men man behöver inte stjäla för det.
    -OKEJ, sa tjuven.
    Han skulle inte stjäla mer.

    SLUT

  3. Rånet!

    Kalle och Kajsa som är bästa kompisar är ute med Kalles hund, som heter Björn och är en svart dvärgschnauzer med krullig päls. Kalle är en 11 årig kille med svart hår och bruna ögon, han har blåa jeans och en grön jacka på sig. Kajsa har blont hår och blåa ögon, hon har svarta tights och en rosa jacka. De är ute på en kvällspromenad med Björn och de går vid vägen där alla gamla affärer är.

    Plötsligt så hör dem någonting som knakar och knirrar. De tänker genast att det är någon eller någonting som är läskig. Men det är bara affärerna som inte är i bra skick. Affärerna är tråkiga, slitna och nästan gråbruna. Det luktar fuktigt och nästan lite mögligt där de går. De fryser och vill hem men de måste ändå gå klart kvällpromenaden.

    Plötsligt så ser de en man som har förstört glaset in till guldsmeden och han har en svart påse i sin famn. Kalle och Kajsa tänker att han säkert har gömt guld där. Det börjar pirra i deras kroppar och de får gåshud.

    De börjar pratar om det men sedan fortsätter de bara att gå vidare. Men då sliter Björn sig ur sitt koppel och springer efter mannen. Mannen springer i från Björn.

    De letar länge efter Kalles hund.
    -Kom Björn! ropar Kalle och Kajsa i kör.

    Efter det bestämmer Kajsa sig för att anmäla att Björn är borta, så hon ringer 112. Hon säger att hon vill prata med polisen och det får hon. Hon säger att hunden är borta och förklarar hur han ser ut. Hon nämner också tjuven som hon tror har rånat guldsmeden.

    Till sist kommer polisen med tjuven och har också hittat hunden samtidigt eftersom att hunden jagade tjuven. Så allting slutar ändå bra till slut!

  4. Tjuven i Trelleborg

    Eva och Kalle var syskon och de var ute och gick med sin hund Laika.

    Efter en stund såg de plötsligt en smal,svart man som går konstigt och bar något tungt i famnen. Eva och Kalle såg att guldsmedens ena fönster är krossat. De började fundera på vem mannen som de såg gå utanför smedens hus kan vara.

    Helt plötsligt sprang Laika efter den där mannen som gått utanför guldsmedens hus. Då blev Eva och Kalle jätteoroliga. Eva ringde efter polisen medans Kalle spanade efter Laika eller mannen.

    Polisen kom direkt och de frågade hur mannen såg ut. Då svarade Kalle att mannen var svartklädd och han bar något i famnen och han blödde på händerna.
    -Aha!! sa polisen, det måste vara Bert-Åke en tjuv som har suttit i fängelset länge.

    Då så hördes det ett skrik från ett gatuhörn. Då sprang alla dit. Där låg tjuven och Laika hade brottat ner honom. Laika såg stolt ut och polisen klappade hunden. Polisen sa att det var en duktig hund som spårat Bert-Åke.
    Sedan kastade polisen in Bert-Åke i baksätet och körde iväg till polisstationen.

    Eva,Kalle och Laika gick hem för att sova efter den här jakten.

  5. Hundhjälten

    Tova och Frille gick ut med Tovas hund för att hunden behövde kissa. Tova och Frille går i samma klass och är bästa vänner och att dom spelar hockey i Malmö. Båda var tolv år och Tova hade blå ögon, svart tröja och vita byxor. Frille hade vit tröja, svarta byxor och blåa ögon.
    När dom hade gått en bit med hunden hörde båda ett larm som sköt och dom såg en kille med svarta och vita ränder på sin tröja. De såg att han hade en påse i handen. När han hade sprungit iväg funderade Tova och Frille på vad som fanns i påsen. Efter dom hade funderat klart så tappade Tova taget om hunden och hunden började skälla och springa iväg. Så länge Tova och Frille såg hunden så följde de efter men efter ett tag såg de inte hunden längre och både Tova och Frille blev oroliga. De letade och letade men de kunde inte hitta Tovas hund.
    När dom hade leta jättelänge hörde dom en hund som skällde och det var deras hund.
    Dom såg hunden komma med en tjuv och två polismän och då fattade Tova och Frille varför Tovas hund sprang iväg. Sen berättade poliserna att dom såg hunden trycka in tjuven i ett hörn och sen tog de fast honom. Poliserna sa att Tova kunde vara stolt att ha en sådan duktig hund.
    När dom hade kommit till deras lägenhet så sa dom hejdå. Tova gick in i sin lägenhet och Frille gick in i sin och båda mammorna frågade var de hade varit. Innan Frille och Tova gick och la sig så snackade de i telefonen om allt som hade hänt och sen sa de godnatt.

  6. Den mystiska mannen

    Det var en gång två syskon och deras mamma som var på en restaurang Syskonen heter Tim och Sara. De har en hund som heter Lucy. Tim och Saras pappa är död så de har bara en mamma.

    När Sara, Tim och deras mamma hade ätit upp den goda maten så sa mamma att Lucy behövde rastas. Då sa Sara att hon och Tim kunde göra det. Sara och Tim gick ut från den belysta restaurangen och mitt ut på den mörka tysta gatan. De gick bort till hundgården brevid restaurangen där Lucy hade varit under tiden som de hade ätit middag. När de gick in på gården så kom Lucy springandes mot dem och började slicka dem i ansiktet. Tim hade fått pengar av mamma som han gav till den snälla kvinnan som hade passat Lucy. När Tim gav henne pengarna kände han en stark doft av lavendel och hundmat.

    Sara och Tim började gå längs med gatan och Tim höll i Lucy. Det var svart på himlen och man kunde se alla stjärnorna. Det fanns gatlyktor vid sidan av vägen som lös starkt så att man kunde se vart man gick. Lucy tyckte att allting var intressant och att allt luktade gott men den ända lukten Sara och Tim kände var bilavgaser. Tim och Sara går förbi en massa hus i olika färger och de går även förbi en massa affärer.

    När Tim och Sara hade gått en liten stund kom en mystisk man. Den mystiska mannen syntes knappast i mörkret för han hade svarta kläder på sig. Men när mannen gick under en gatlykta så såg Sara att mannen höll någonting i handen men hon vet inte vad han höll i. Mannen kollade konstigt på Sara och Tim medans han skyndade vidare längs med den mörka vägen.

    Mannen var en bit bort nu och Sara och Tim pratade lite om vad det kan vara som han höll i händerna och varför han hade så bråttom. Men de han inte prata så länge för helt plötsligt slet Lucy sig loss ur kopplet och började jaga den svartklädda mystiska mannen. Sara ropade på Lucy men Lucy kom inte tillbaka till henne utan fortsatte att jaga mannen som numera sprang nerför gatan med Lucy bakom sig.

    Efter 10 minuter hade Sara fortfarande inte hittat Lucy och då ringde Tim polisen medans Sara fortsatte att ropa på Lucy. Efter ett tag så kom polisen till platsen där Sara och Tim var. Poliserna frågade dem några frågor om deras hund och hur den ser ut. Sara svarade att hunden var en svart liten lurvig hund och att hon hette Lucy. Poliserna fortsatte att fråga några frågor till om Lucy men blev avbrutna när Tim började skrika av glädje för att han såg Lucy. Sara sprang bort till Lucy och när hon kom närmre så såg hon att Lucy hade någonting i munnen.

    Det Lucy hade i munnen var den svartklädde mystiska mannens fot och bakom sig släpade Lucy mannen. Sara blev först rädd att Lucy hade dödat mannen men efter en stund såg hon att mannen bara hade svimmat. Poliserna blev glada för att de hade hittat hunden och de blev ännu gladare när de såg vem de var som hunden kom med. Det var en tjuv som polisen hade letat efter i flera veckor nu.

    När poliserna hade satt handklovar på den svartklädde mannen som precis hade vaknat så gav de Lucy en medalj och sa åt Sara och Tim att gå till sin mamma för att hon nog var orolig nu.

    Efter ett litet tag så var Sara och Tim tillbaka vid restaurangen igen och deras mamma kramade om dem hårt och frågade vad de hade gjort. Då berättade Sara och Tim om allting och då sa mamma att de var värda lite godis. De åkte hem igen och satte sig i soffan och åt godis tillsammans med sin älskade hund Lucy som var så stolt över sin medalj.

    Slut

  7. Tjuven och den nyfikna hunden

    En mörk vinterkväll när Lisa och Kalle är ute och går ser de ett krossat fönster.
    Då säger Kalle:
    – Ska vi gå och kolla vad som händer.
    – Visst, säger Lisa.
    När de kommer fram till fönstret ser de att det kommer ut en tjuv med en säck i händerna. Lisa och Kalle springer snabbt fram till ett träd och gömmer sig. De ser tjuven springa iväg med säcken i sin hand. När tjuven är utom synhåll börjar Charley rycka i kopplet och då orkar inte Kalle hålla i så han tappar greppet och Charley springer iväg. När Kalle och Lisa försöker springa ikapp Charley så tappar de bort honom inom synhåll men de slutar inte leta.

    När Lisa och Kalle går runt och letar hör de skällande men de känner inte igen skällandet för de vet hur Charley skäller. Tillslut bestämmer Lisa sig för att ringa till polisen och berätta att Charley är ute och jagar en tjuv och att de inte kan hitta deras hund. Hon på centralen säger att de skickar ut en polisbil som letar efter tjuven och deras hund. Efter ett tag hör de ett skällande ljud som är svagt men blir starkare och starkare. Och där 100 m ifrån kommer Charley springande men utan nån tjuv.

    När Lisa och Kalle äntligen har hittat Charley börjar de undra vad som kan ha hänt med tjuven. Men när de står och tänker hör de ett sirenljud som kommer närmre och närmre och tillslut står det två poliser framför de med en tjuv.
    – Är det denna tjuv ni har letat efter? frågar polisen.
    – Ja! Svarar Kalle.
    – Vi hittade han några hus bort där han gömde sig, säger den andra polisen.
    – Tack för att ni äntligen fick tag i han, säger Lisa
    – Det var så lite, säger polisen.

    När Lisa och Kalle säger hejdå till poliserna börjar de gå hemåt. När de kommer hem frågar Lisas mamma var de har varit, då svarar de samtidigt att de har varit på lite äventyr.

  8. Tjuvligan

    -Hejdå! Jag går nu!
    Det är mitt i sommaren och Anton och Lisa sitter i soffan. De är ensamma hemma eftersom deras mamma hjälper till med blomsterkransar och midsommarstången. Lisa gillar inte att sitta inne egentligen med det är så varmt ute. Hon tittar på sin bror. Han har mörkbrunt medellångt hår, klarblåa ögon och är väldigt lång. Hans håliga jeans gör att man kan se hans kraftiga ben och han har militärmönstrad t-shirt. Själv är Lisa kort till växten, hon har blont hår, bruna ögon och rosa shorts. Hennes t-shirt är vit med rosa blommor på. Hon har en parfym som luktar blommor. De är så olika trots att de är tvillingar!

    Både Lisa och Anton hoppar till.
    -Dumma hund! ropar Anton. Varför ska du låta så mycket?
    – Du borde ge honom en chans, säger Lisa pipigt. Han är liten och har precis blivit skild från sin mamma.

    Då får Lisa en idé. Hon och Anton kunde ju gå ut med den lilla hunden! Men då ringer Antons telefon.

    -Hallå?
    -Hej!
    -Vem pratar jag med?
    – Men Anton! Känner du inte igen din egen mamma?
    – Jo, oj. Förlåt.
    -Kan ni inte ta med er lilla Bosse ut på promenad? hennes röst låter som om hon har jobbat flitigt.
    – Jo! Det kan vi. Lisa hade slitit luren ur handen på Anton.
    -Bra, men gå bara i området.
    -Okej, hejdå! Lisa svarar så hastigt att mamman inte hinner säga något mer.

    Anton ger ifrån sig en djup suck. Han tittar konstigt på Lisa, som om hon precis hade haft sönder något.
    -Varför? Varför sa du så? Nu måste vi ut med det där odjuret!
    -Kalla inte honom odjur! Han heter Bosse!

    Anton släpar sina fötter nerför trapporna medan Lisa springer ner.
    -Kom Bosse! Vi ska på promenad!

    Den svarta lilla hunden hoppar så vilt att den yviga lilla svansen viftar vilt. Han springer fram till henne och slickar på hennes hand. Tungan är liten och rosa. När han slickar lämnas varmt saliv kvar på handen. Hon försöker komma fram till Bosses låda men han hoppar hela tiden runt hennes ben. Det verkar som att Bosse också vill dansa runt midsommarstången! Bosse hoppar så högt att pälsen som täcker ögonen flyger upp och man ser de stora, svarta ögonen.
    -Anton, kom nu! Lisa är irriterad när hon säger det.
    -Jag kommer! Får man inte ta lite tid på sig?!

    Lisa brottar ner Bosse på marken medan hon väntar på Anton. Sedan rusar hon fram mot Bosses låda och tar fram kopplet. Hon hon sätter fast det långa blåa kopplet i det matchande halsbandet. Sedan tar hon på sig sina vita sandaler och sin tunna jacka.

    Lisa börjar bli arg på Anton nu så hon skriker:
    -Anton! Kom nu! Annars ringer jag mamma!
    Han tittar upp på henne. Han har ett elakt flin på läpparna.
    -Oj! Vad rädd jag blir!

    Det positiva är att Anton är klar nu och de är redo att gå. De stiger ut genom dörren och möts av den varma sommarluften. Trädgården är grön och blommorna färgglada.
    -Du, Anton? frågar Lisa medan de går.
    -Vad är det?
    – Kan vi inte gå till midsommarstången? Mamma är ju där och Bosse vill dansa, Lisa låter hoppfull på rösten.
    -Vill du dit bara för den förbaskade hunden?
    -Nej… Jag vill träffa mamma.

    Anton nickar till svar och de sätter kurs mot sommarängen. De måste gå igenom en liten marknad för att komma dit. Plötsligt hörs ett ljud. Det låter som krossat glas. Bosse börjar skälla vilt och den yviga pälsen hoppar igen.
    -Vad var det? Anton låter rädd.
    -Vi kollar.
    De smyger fram tills de ser guldsmedens affär. Det är en stor spricka i fönstret, inifrån hörs röster. Lisa och Anton står kvar med gapande munnar. Hur kunde någon göra så? Plötsligt smyger fyra svartklädda män ut genom fönstret. De har varsin säck med sig och det skramlar när de går. Då får de syn på de stackars tvillingarna och väser:
    -Inte ett ljud om detta till någon! Fattar ni?
    Anton och Lisa nickar tydligt och tjuvarna går vidare.

    -Vad ska vi göra? Lisa skakar när hon säger det.
    -Vi gör det de sa åt oss att göra, vi håller tyst.

    Bosse som har varit still så länge drar plötsligt vilt i kopplet. Lisa hade helt glömt bort honom och hon höll väldigt löst i kopplet. Bosse kan såklart dra sig loss och springer efter tjuvarna.
    -Bosse! Kom tillbaka!
    Lisa börjar springa efter hunden.
    -Vad väntar du på? Kom nu!
    Anton lyder och springer efter Lisa och hunden. Bosse skäller högt och drar till sig tjuvarnas uppmärksamhet.
    Tjuvarna vänder sig om och skriker:
    -Ni ska dö! Vänta bara!
    Just i den stunden ramlar tjuven längst bak på tjuven framför och han ramlar på nästa. Så fortsätter det tills alla tjuvar ligger och klagar på marken.

    Anton har hunnit ikapp Bosse nu och de springer modigt fram till till tjuvarna och håller fast de.
    -Ring polisen Lisa!
    Lisa lyder order och slänger fram telefonen. Hon knappar in siffrorna ett ett och två och ringer.

    -Hej! Jag heter Lisa och jag befinner mig på guldsgatan 21. En affär har blivit rånad och vi har tjuvarna!
    -Ok vi kommer!

    Lisa lägger på och väntar. Anton som är lite längre fram än henne så hon går fram till honom. Då kommer polisen. De tar fast tjuvarna och sätter in de i bilen.
    -Tack för att ni har tagit fast dem! Polismannen går fram till dem och ger dem varsin hundralapp. Han ler och går tillbaka till bilen.
    Poliserna kör iväg och nu har de slagit av sirenerna.
    -Bosse, jag tror att jag gillar dig. Det var Anton som sa det.

  9. Rusen smiter efter en tjuv

    I den fina soliga byn Dalby bor Rebecka och hennes vän Kalle. Rebecka och Kalle är båda 15 år gamla och har precis börjat i 9:an. Rebecka har också en hund som heter Rusen. Det är eftermiddag och det är dags för Rusen att gå ut och kissa. De är fint väder ute och då kan man ju passa på att gå en lång runda.
    Rebecka kollar på termometern och den visar att det är 19 grader ute. Rebecka ringer till sin bästa vän Kalle och frågar om han ville gå en runda med henne och Rusen. De pratar en liten stund och sen säger Kalle att han gärna vill gå en lång runda med Rebecka och Rusen. Sen lägger Kalle på luren och Rebecka tar och stänger av mobilen och går och gör vid sig.

    Hon tar på sig sin tunna t-shirt som är rosa med lila blommor. Sen tar Rebecka och sätter på Rusens gröna koppel med svarta fläckar på. Rebecka låser dörren och går till gräset så att Rusen kan ta och kissa och lukta. När Rebecka kollar på gräset finns där fina färgglada små krokusar som är på väg att slå ut. Hon tar upp några och sen går och lägger dom utanför dörren så hon kan ta dom sen när hon är hemma igen.

    Sen kommer Kalle. Dom kramar varandra och Rebecka sägger hej. Sen börjar dom gå på en stig mot alla affärerna. När de har kommit en bit så är dom framme vid den långa vägen vid alla affärer och husen. När dom går förbi guldsmeden så hör dom att det tjuter. Men dom stannar och kollar på det fönster som är krossat. När de tänkte gå vidare så smyger det ut en man som har en säck i handen. Mannen har en svart mössa och en vit tröja och svarta byxor.
    Rebecka och Kalle blir förvånade och bara stirrar på mannen. Efter en liten bit så tar mannen och springer bort från dom. Rusens koppel glider ur Kalles hand och Rusen springer efter mannen. Då inser Rebecka och Kalle att det var ingen vanlig man utan det var en tjuv.
    Rebecka och Kalle blir rädda och springer så fort dom kan efter Rusen.

    Men tillslut tappar de bort Rusen. Rebecka och Kalle hör sedan ett litet svagt hundskall och det kan betyda att Rusen kan vara långt borta. Det går runt och ropar på Rusen men hittar inte Rusen någonstans.
    Efter 5 tim ringer polisen och sa att de har hittat deras hund och tänker lämna Rusen till dom nu. Rebecka och Kalle blir glada och går omedelbart dit.
    Tillslut ser dom polisen och Rebecka och Kalle får tillbaka Rusen. En av poliserna har tjuven. Sen säger dom hej då till poliserna och går hem lyckliga.

  10. Den modiga hunden

    Jag ska berätta om en lite annorlunda historia. Det hela började för 3 år sedan när vi gick i 8:an. Då var vi 15 år. Saga som var min allra bästa kompis och var ihop med Adrian. Då bodde hon kvar här i Nyköping i villan mitt i mot mig. Hennes favoritfärger var rosa och turkos och hon älskade hästar och hundar. Själv hade hon tre hästar och en hund. På fritiden red hon och spelade fotboll. Därför tillbringade hon det mesta av sin tid i stallet eller på fotbollsplanen. Saga var modeintresserad och hade långt, rakt, blont hår. Denna annorlunda dag var Saga klädd i svarta jeans, höga, högklackade, svarta skinstövlar och en kortärmad rosa tröja. I öronen hade hon ett par diamant örhängen.

    Adrian bodde i villan brevid Saga och hatade hästar. Därför gillade han inte att Saga tillbringade så mycket tid i stallet. Hans favoritfärger var svart och guld och han spelade fotboll och padel. Hund var Adrians favoritdjur så det var en av anledningarna till att han älskade Sagas hund. Adrian brydde inte sig om mode så han var inte alltid så välklädd. Han hade kortklippt, mörkbrunt hår och var oftast klädd i svarta jeans, smutsiga gympaskor, en svart skinjacka med guldkedjor och ett guld örhänge i vänstar örat.

    Sagas hund hette Pricken och var tre år gammal. Han var en dalmatin med lång päls. Pricken hade en rosa nos och trots att han var ganska liten var han väldigt stark.

    Denna dagen var Saga och Adrian ute och gick med Pricken längs gågatan med affärerna. Helt plötsligt hör de hur glas krossas. De började smyga fram längs vägen och hann precis se tjuven springa iväg med en stor säck med guld smycken från guldaffären. Han sprang in mellan husen och Saga och Adrian satte fart efter honom. Dom sprang och sprang och tillslut måste de stanna och ta en paus. Saga och Adrian kände sig trötta och hungriga så de bestämde sig för att gå in på ett cafe´.

    Inne på cafét var det hemtrevligt och det luktade hembakat. Saga och Adrian tog varsin kanelbulle. När de hade ätit upp deras kanelbullar gick de ut igen.

    Då helt plötsligt slet Pricken sig och sprang iväg in mellan husen. Adrian letade medan Saga ringde polisen.
    – Tänk om vi aldrig får träffa honom igen! snyftade Saga.
    I samma ögonblick hörde det ett skall. De följde efter skallet och hittade Pricken som hade fångat tjuven. Just då kom polisen. Tillsist fick tjuven 3 års fängelse och Pricken fick ett erbjudande att arbeta som polishund. Pricken blev jätteglad när han fick höra det så Saga tackade ja åt honom. Sedan gick de lugnt hem och tänkte på vilket äventyr de hade varit med om.

  11. Zimo

    -Fort skynda dig, det är bråttom! skriker Nelle i telefonen.

    Nelle och John är ute på en kvällspromenad tillsammans med Zimo. De kommer fram till den snövita parken och hör hur en uggla oar. Ugglan sitter längst upp i den gamla grå bruna eken. I vanliga fall brukar de stanna i parken och leka med Zimo. De brukade kasta bollar och pinnar som Zimo sedan letade upp. Men idag är ingen vanlig dag. Nelle är på dåligt humör och ser ut som att hon när som helst kan brista ut i gråt. Det samma gäller Zimo, trots att han är en hund känner han Nelle och ifall hon är på dåligt humör är han också det.

    När de kommer fram till guldsmeden sätter sig plötsligt Nelle ner. Hon ber John att sätta sig ner bredvid henne och han gör det. Så fort han gjort det börjar Nelle berätta om varför det var bråttom. Hon berättar att hennes mamma tänkte sälja Zimo därför att han påminde för mycket om pappa. Hon fortsätter berätta och snart förstår John att Nelle hade rymt. Zimo var det enda hon hade kvar av sin pappa.

    Han hinner inte tänkte så mycket mer på saken för plötsligt tjuter ett starkt ljud ut och efter det springer en skuggfigur förbi och kort därefter är Zimo borta. Nelle brister ut i gråt.

    De letar länge efter Zimo. Bakom varje hörn, under varje sten, inuti varje hus osv. Men ingenstans finns han.

    John ville ringa polisen men Nelle vägrade. Hon påminde honom att hon har rymt och att ifall hon skulle gå tillbaka skulle de sälja Zimo. De grubblade länge under tystnad enda tills John kom på att de kunde strö ut Zimos favorit hundgodis som ett slags lockbete.De började strö ut hundgodiset överallt omkring på torget ihopp om att Zimo ska få upp bettet. Därefter är de bara att vänta.

    Det dröjer ett tag men efter en stund hör dom ett grovt skall och så småningom ser dom den lurviga, nu väldigt smutsiga Zimo komma springande emot dom med någonting blankt i sin mun. Ett kort ögonblick senare kommer även en svartklädd man springande med en stor svart säck hängande på sin högra axel. De ser även hur små glittrande saker faller till marken från ett hål i påsen och spricker i tusen bitar.

    Plötsligt kommer även en polisbil till torget. Två riktigt långa män stiger ur den blå gula tjutande bilen som verkade lukta lavendel och hämtmat. Därefter springer de fram till mannen. Efter det griper de honom och tar den svarta säcken han bärt på. När de sedan passerar oss stannar den ena mannen och börjar prata. Först tackar han oss och Zimo såklart för att ha hjälpt dom med att fånga Europas mest välkända tjuv och sedan berättar han för Nelle att hennes mamma är väldigt orolig och att hon lovar att aldrig sälja Zimo ifall hon kommer hem igen.

    Nelle är nöjd efter det som hänt och bestämmer sig för att gå hem igen. Därefter lever de lyckliga i alla sina dar.

  12. Var är Laki?

    Syskonen Vannesa och Leon är ute och går med deras hund Laki på deras kvällspromenad. Laki är en King Charles kavaljerer och är brun och vit. Det är kallt ute.De passerar guldsmedsbutiken. Just då hoppar en tjuv ut ur fönstret.Det är den ökända tjuven Bosse. Laki morrar.

    -Tyst din byracka och ni två håller tyst om detta, skrek Bosse. De ser Bosse springa ner för den mörka gatan. En kall vind svep förbi dem.
    Vannesa börjar gråta.Just du slitter sig Laki ur kopplet ur Leons hand.
    -Laki!ropar barnen.

    Vannesa och Leon ringer polisen. Vad var det? De hör en man skrika.Efter ett tag så kommer poliserna Kling och Klang. I baksätet sitter tjuven Bosse, det var säkert han som skrek. Och Klang har den söta hunden Laki i famnen.Men det är inte slut än. Bosse skrattar åt dem.
    Leon viskar till Vannesa:
    -Han har något i görningen, men vad?

  13. Den modiga hunden Ingrid

    -Hej, vad gör du ute så här sent? säger Bengt-Olle.
    -Jag är ute med min hund Ingrid för att hon behövde bajsa, säger Anna.
    -Ok, säger Bengt-Olle.
    – Jag kan följa dig hem för vi bor ju ändå grannar, säger Bengt-Olle.
    -Ok, säger Anna. Vi går först upp mot den stora staden sedan går vi hemåt.
    De går upp mot staden. När de nästan är framme får de syn på en skum och mystisk svartklädd gubbe med en stor brun påse som kommer ut ur guldsmedsaffärer. De säger till varandra att de vänder och går hem. Men just i det ögonblicket springer Ingrid mot tjuven och börjar skälla. Gubben springer och Anna ringer 112. Polisen säger att de är på väg.

    Anna hör sirenerna och ser de blåa ljuset komma från polisbilens lampa. De hittar inte gubben och hunden. De letar och letar. Till sist hittar dom Ingrid som står och skäller utanför ett murket, gammalt och illaluktande trähus. Anna, Bengt-Olle och poliserna går in i huset och Ingrid fortsätter att skälla. Poliserna hittar tjuven och kollar om han hade stulit någonting. Han har stulit en guldring med massa diamanter i och ett hundben.
    Anna säger till poliserna att det nog var hundbenet Ingrid var ute efter och alla börjar skratta. Ingrid fick hundbenet och Anna och Bengt-Olle går hem.
    -Hej då, sa Anna och Ingrid skäller glatt.
    -Hej då! skriker Bengt-Olle tillbaka.
    🐤

  14. Den försvunna diamanten

    -Mamma jag gör ut med Mimo, säger Luna.
    -Okej, säger Mamma.
    Luna gick ut med sin hund Mimo. Mimo är brun och har massa lockar och Mimo älskar kött.
    Luna älskar sin hund Mimo. Luna har blont hår och blåa ögon och älskar Harry Potter. Luna bor i en liten stad som heter Belle och det har inte varit så lugnt på sistone i byn.
    När Luna var ute med sin hund så träffade hon sin bästa vän Harry. Luna tycker att det är coolt att han heter Harry för att i Harry Potter så heter huvud personen Harry. Harry har svart hår och gröna ögon och Harry älskar hallo det är det bästa han vet.

    -Hej, säger Harry.
    -Hej vill du hänga med mig och gå ut med Mimo, säger Luna.
    -Ja det vill jag jätte gärna göra, säger Harry.
    -Kom då så går vi, säger Luna.

    Efter en liten stund så ser Mimo att det är en skum kille som går in i en affär. Mimo börjar dra mer och mer. Luna och Harry förstår inte att Mimo vill berätta att det är en skum kille som har gått in i affären.

    Efter ett tag så hör Harry att det är nån som ropar på hjälp.
    -Luna det är nån som behöver hjälp, säger Harry.
    -Kom då vi springer ditt och kollar vad som har hänt, säger Luna.
    -Jag tror att det har varit inbrott i guldsmeden, säger Luna förskräckt.
    -Vi måste hjälpa smeden kom, säger Harry.
    -Vad har hänt? frågar Luna till smeden.
    -Det var nån kille som tog min diamant som är värd mer än 100000kr, säger smeden ledsamt.
    -Vi ska hjälpa dig, säger Harry snällt.

    Harry och Luna börjar springa ditt smeden sa att killen sprang mot. Luna tappar tagen om kopplet så att Mimo springer iväg. Dom börjar springa snabbare och snabbare. När dom hade kommit fram till parken så ser dom ingeting inte ens spår av hunden eller tjuven. Men dom ser träd som var enorma och lampor som hade gått sönder.

    Efter ett tag så hör Harry och Luna ett själande ljud. Harry och Luna springer dit dom hör ljudet ifrån. När dom kommer fram runt hörnet så ser dom att polisen hade tagit tjuven och att Mimo sitter fint bredvid polisen.

    -Hej,säger en av poliserna.
    -Hej, säger Harry och Luna.
    -Tack för hjälpen, säger den andra polisen.
    -Vad har vi gjort, säger Harry.
    -Er hund kom till oss och sen så sprang han ditt tjuven fanns med den diamanten som var värd mer än 100000kr, säger en polis stålt.
    -Tack, säger en polis.
    -Hejdå, säger poliserna.
    -Hejdå vi kanske ses någon annan gång, säger Luna

    Sedan går Harry och Luna hem med Mimo och när dom kommer hem så får dom fika av Lunas mamma. Harry och Luna berättar allt som hade hänt denna mörka kväll.

  15. Tjuven

    Det var en gång en kille och en tjej som hette Lasse och Maja. Lasse och Maja var ute och gick med en hund som hette Bosse på kvällen. De såg en kille som kastade tegelstenar mot en ruta. Det var guldsmedjans ruta! Tjuven tänkte stjäla allt guld som fanns där inne! Lasse och Maja hade sammanlagt 374k $ inlagt på den banken.
    -Lasse vi måste stoppa tjuven, sa Maja.
    Tjuven kom ut med en stor säck fullt av sedlar. Vi sprang efter tjuven. Men då hände något. Lasse tappade hundens koppel och hunden sprang efter tjuven i full fart.

    Men nu hade det gått en timme sedan hunden försvann. Vi letade och letade men fortfarande inte ett spår av hunden. Vi skrek:
    -Hallå polisen!

    Efter ännu en timme så kom äntligen hunden tillbaka och med sig hade han två poliser och en tjuv. Poliserna tackar Lasse, Maja och deras hund. Polisen belönade huden med ett hundben. Men Lasse och Maja fick alla pengar som fanns på banken och då blev Lasse och Maja jätte glada. Lasse och Maja fick en totalsumma av 8000374$. Lasse och Maja levde lyckliga i alla sina dagar.

  16. HJÄLTEN FIDO

    Sarah och Joel är bästa vänner och syskon. De har en hund som heter Fido, han är svart och har en liten vit fläk runt ögat. De går ut med honom på morgonen, middagen och kvällen. Idag blev det en lite försenad runda på kvällen men Fido blev nöjd över att de gick ut så att han fick kissa innan han skulle sova. De tänkte ta en längre runda idag och stack till filvillorna det var kallt och lite fuktigt i luften så de tog på sig de tjocka jackorna för säkerhetens skul.

    När Fido hade gjort sina behov såg de en man som kom ut från guldsmeden med en svart säck i famnen.
    Tror du att han har struligt något och är en tjuv? undrade Sarah.
    En annan man kom ut från huset.
    – Är du smeden? sa Joel och har han tagit något?
    – Det är klart att jag är smeden och han har tagit alla mina mest dyrbara saker, skrek smeden.

    Fido började förstå att han som sprang var en bov en brottsling och att han hade tagit massa saker. Han började slita och dra i kopplet och tillslut kom han loss. Joel hade inte märkt att Fido hade slitigt sig loss. Men Sarah märkte det och började springa efter Fido men han var för snabb för Sarah. De lämnade smeden och lät honom städa upp i lugn och ro. De började leta mellan husen, de knakade på hos flera familjer och frågade om de hade sett en svart hund springa på gatan men ingen visste något. Tillslut bestämde de sig för att ringa till polisen. De berättade att deras hund hade rymt och att de inte kan hitta honom.

    De väntade i tre minuter innan det ringde i Sarah’s telefon och det var polisen.
    – Vi har hittat din hund och vi är på lintgatan, sa en vänlig men bestämd röst.
    De började springa dit och när de var framme kom Fido springande och både Sarah och Joel satte sig ner och började krama Fido. De frågade även vad det var som tjuven hade tagit och att de kunde lämna tillbaka sakerna för att de skulle ta den vägen hem.

    Efter någon minut kom de fram till smeden och gav honom värde sakerna.
    – Tack så jättemycket, sa smeden till Sarah och Joel och de sa att det inte var någon orsak.
    De började gå hemmot och de pratade hela vägen hem om dagen och om att det var ganska roligt även fast Fido sprang iväg.

  17. Den mystiska kvällen

    Det var en kväll när Clara och Jens var ute med sin hund Bärt, det var på stan. Det luktade rök och massa konstiga äckligt lukter och det var mörkt. Och det kändes som om någon tittade på dem. Bärt började skälla, Clara och Jens blev såklart oroliga.

    Det tittade runtomkring och där ser det en gubbe som smyger fram och har en säck med något värdefullt i för att man ser det eftersom han håller det försiktigt. Clara tror att det var en tiara i säcken, och Jens tror att det var massa med vapen.

    Därefter börjar Bärt att skälla och det händer ett stort problem. Jens och Clara tappar kopplet, Bärt springer efter gubben med säcken. Clara och Jens blir ju så klart rädda och springer efter. Sedan letar Clara och Jens men hittar inte Bärt eller gubben med säcken. Då säger Jens oroligt:
    -Tänk så hittar vi inte Bärt, TÄNK SÅ ÄR BÄRT DÖD?
    -Bara lugn, säger Clara.

    Plötsligt hör Clara och Jens något, det är ett skall och det hörs som Bärts skall. Clara och Jens springer efter ljudet. Ljudet kommer närmare och närmare tillsist ser det Bärt och gubben med säcken och två poliser som har tagit gubben med säcken.

  18. Mangnus går med sin syster och ska köpa mjölk till maten.
    Då såg vi en man med svarta kläder som sprang förbi med en säck med pengar. Då hörde vi polisen komma i full fart jagade efter någon.
    Vi trodde dom jagade den mystiska manen, vår hund som följde med började springa efter manen.Och vi sprang efter hunden
    När vi hörde vår hund skela sprang vi dit Judit kom från då hittade vi han då såg vi tjuven igen. Han gick in i ett hus vi följde efter då kom polisen utanför vinsprang direkt ut och sa att han var där inne dom gick in och tog han.

  19. Hunden smiter!

    Det är första dagen på året. Varenda lampa i den lilla byn är släckt förutom hemma hos familjen Mårtensson barnen har redan ätit frukost och är på
    väg ut med hunden. Meja öppnar dörren och efter kommer Milton. Meja har Molly i kopplet. De går in till centrum, det är där guldsmeden, frisören, nagel salongen och världens minsta Ica finns. Det bor bara 46 personer i Mellanköping. Andledningen till att familjen Mårtensson flyttade hit när det inte ens finns en skola är för att den lilla byn börjar på bokstaven M, som alla i familjen Mårtensson, pappa Magnus, mamma Martina, tvillingarna Meja och Milton och deras hund Molly. Det bor inte några andra barn i hela byn så att skolbussen stannar inte ens i närheten. Barnen ska fylla 12 år till våren den 22e Maj.

    När barnen har gått sin runda genom hela byn så ska de ta huvudgatan hem genom centrum. Meja håller hårdare i Molly hon har hört att det funnits tjuvar i centrum och barnen har aldrig varit där. Barnen går tysta och säger inte ett enda ord.
    -Krash, det är fönstret till guldsmeden som tvillingarna hör och se gå i tusen bitar. Ut genom det söndriga fönstret kommer en man.
    -Han ser ut att vara en tjuv i 36 års ålder, försöker Meja få ut ur munnen när hon viskar i Miltons öra. Milton svarar inte han står bara med öppen mun och ser häpen ut, så att det är det Meja också gör. Tjuven har en lång näsa, ännu längre än Zlatans. Han har en svart overall som tjuvar brukar ha i filmer. Han har en liten keps på huvudet, den är också svart. Han har en stor säck som ser tung ut eftersom att han verkligen inte skulle kunna springa med den.

    När barnen har stått en lång stund med öppna munnar glömmer de bort att andas. De kollar bara på fönstret men tjuven har redan smitit för länge sedan. De står bara där och känner hur snön börjar falla.

    Efter ännu en stund när barnen har stått och häpnat i säkert två minuter märker Meja att någonting fattas, hon känner på sitt huvud.
    -Mössan är på, säger hon. Sedan tar hon händerna mot fickorna.
    -Mobilen är med, säger hon nu men med ännu högre röst.
    -Nycklarna är kvar, skriker Meja som om hon inte hade de. Hon känner ner på benen, på armarna, på fötterna och till sist i sina händer.
    -Molly! skriker Meja panikslaget. Hon står bara kvar innan hon ser Milton springa, hon följer efter men känner bara att allt i huvudet är svart.

    De har sprungit genom hela byn mist åtta gånger men kan varken se hunden eller tjuven. Meja ställer sig bredvid ett hus och börjar gråta.
    -Det är lugnt Meja, säger Milton.
    -Nej det är det inte! ryter Meja tillbaka.
    -Men för i… ring polisen! kommer Milton på. Meja drar snabbt upp telefonen. Hon andas så häftigt så att hon inte ens kan slå “112”.
    Milton gör det år henne men Meja får prata.

    -Hej du har kommit till räddningstjänsten, säger en röst i luren.
    -Hej jag heter Meja Mårtensson och bor i byn Mellanköping, jag befinner mig just nu på Centralgatan, hon tittar på huset hon står vid och ser en siffra.
    -11, säger Meja.
    -Okej och vad kan jag hjälpa dig med? frågar rösten trevligt.
    -Min hund smet och vi såg en tjuv han kom från guldsmeden, vi såg när han krossade fönstret.
    -Jag skickar genast två poliser, fortsätter rösten i telefonen lugnt.
    -Men skynda! skriker Meja efter att ha varit helt lugn efter hela telefonsamtalet.
    -Ja! Vi ska försöka, fortsätter rösten trött. Men vi kan inte komma på mindre än en kvart för att du vet hur långt bort Mellanköping ligger från polisstationen, fortsätter rösten.
    -Ja, jag förstår, säger Meja som om det är självklart.
    -Hejdå, säger den trevliga rösten och lägger på.

    Milton har gått till andra sidan av gatan och Meja går över gatan till Milton.
    -Vad långt tid det tog! säger Milton irriterat.
    -Hon var ju jättetrevlig, säger Meja glatt.
    -Vad pratade ni om? fåglar Milton.
    -Marsvin och kaniner! säger Meja till Milton på ett sarkastiskt sett.
    -Va? Pratar man om marsvin och kaniner med räddningstjänsten? frågar Milton allvarligt.
    -Vad tror du? Ditt pant, klart man inte gör! säger Meja till Milton och börjar hånskratta. Milton lutar sig mot husgaveln som är bakom sig och fäller en tår.

    -Nu kommer de, säger Meja.
    -Villka? frågar Milton.
    -Ryttarna, säger Meja sarkastiskt.
    -Var? frågar Milton och vänder sig åt alla håll och kollar.
    -Nej det gör de inte, säger Milton efter ett tag.
    -Ser du inte bilen där? frågar meja och råkar peka med sitt långfinger mot polisbilen.
    -Det är väl inga ryttare, säger Milton.
    -Nej, men det är polisen, säger Meja irriterat.
    -Just det, säger Milton precis som att han inte visste att det var en polisbil han hade sätt.

    Poliserna ställer Meja och Milton några frågor t.ex. om hur Molly ser ut. Meja beskriver Molly genom att säga att det är en svart labrador valp som är liten, med lång päls eftersom att vi inte har hunnit klippa pälsen på henne. Hon har ett blått halsband med ett rosa hjärta hängande. På baksidan av hjärtat står det mamma och pappas telefonnummer och vår adress. På framsidan av hjärtat står det Molly. Polisen tackar och ger sig genast ut på jakt medans barnen får vänta kvar vid gatan.

    Efter fem minuter ser de båda polisbilen igen, det första de ser är Molly som slickar polisen i ansiktet.
    -Ja! skriker Meja. Molly!
    -Och tjuven, säger Milton.
    -Var? frågar Meja.
    -I baksätet, säger Milton.
    -Polisen fixar allt, säger Meja. De är helt klart bäst. Milton nickar på huvudet och de går fram till polisbilen som har stannat.
    Den ena polisen kliver ut, det är han som har Molly i famnen och är helt blöt i ansiktet.
    -Ni glömde säga att hunden älskar människor och är väldigt kärleksfull, skämtar polisen.
    -OBS! skrattar Meja.
    Polisen ger Meja Molly och frågar om han ska följa de hem. Det vill båda barnen.

    Polisen går bredvid barnen hem medans det andra polisen kör iväg mot polishuset i staden Filipstad med tjuven i baksätet.
    De pratar de få minuterna som det tar att gå hem till tvillingarna. Molly skuttar och verkar jätteglad.

    När de kommer hem till Milton och Meja blir deras föräldrar förvånade när de ser en stor polis.
    Polisen kliver in och presenterar sig. Mamman och pappan ser häpet på varandra och barnen.
    -Vad har ni nu gjort? frågar pappan.
    -Hjälpt polisen att fånga en bov, säger Milton stolt.

    Polisen förklarar allt medans tidningarna kommer och vill fotografera Meja, Milton och Molly medans de pratar med polisen.
    -Värsta snackisen, säger Meja.
    -Ja verkligen, det var ju länge sedan det hände något i Mellanköping och tidningarna har ju inte kunnat skriva så mycket, säger Milton stolt.

    Nästa dag står det i tidningen om allt som hände i Mellanköping den morgonen. Faktiskt det enda som stod i tidningen på 12 sidor.
    Meja och Milton blev hjältar i skolan sedan när de kom tillbaka efter jullovet. De andra hade tydligen också fått nyheterna från tidningen, Meja och Milton lever länge på det.

  20. Pym, den bästa hunden

    -Vad sa mamma att vi skulle handla? frågar Rebecca.
    -Vi skulle väl handla mjölk, ost, äpplen och mat till dig Pym, svarar Felix glatt.

    Rebecca och Felix är syskon. De bor i Krontorp. Det är en liten by mitt i Sverige. Rebecca är Felix storasyster. Rebecca är 13 år och Felix är 11 år. Idag har Rebecca plattat sitt långa blonda hår. Felix har alltid sitt bruna hår på samma sätt. De brukar gå ut med Pym varje morgon innan deras skola börjar.
    Pym är Rebeccas och Felix hund. Hon är den bästa hunden de någonsin haft. Pyms svara päls ligger helt platt på hennes kropp eftersom det är en vindstill, kall och mörk morgon. Felix och Rebecca har inte så mycket på sig men de har sina nya jackor. Rebeccas är rosa och Felix är himmelsblå.

    När de närmar sig Coop så ser de en lite annorlunda man. Han har helt svarta kläder på sig och går med överkroppen lutad över en svart säck. Pym börjar skälla men Felix säger till hon. Vi vet inte vad det är i den svarta säcken men vi går bara vidare.

    När vi handlat mjölken, äpplena, osten och maten till pym så börjar vi att gå hem för vi är redan sena till skolan.

    Men helt plötsligt så börjar Pym skälla jättehögt igen. Vi förstår inte varför men vi säger ändå till hon. När vi precis har fått att hon ska sluta skälla så glider kopplet ur Felix hand och Pym springer iväg. Vi springer efter hon men vi hinner inte ikapp och vi tappar henne ur sikte. Vi blir jätterädda och vi vet inte vad vi ska göra.
    -Vad ska vi vi göra? frågar Felix.
    -Leta ditt pucko! svarade Rebecca surt tillbaka.
    -Okej okej! svarade Felix irriterat tillbaka. Ska du gå åt ett hål och jag åt ett hål?
    -Okej, jag går hitåt och du ditåt, svarade Rebecca.

    Vi letar och letar men vi kan inte hitta Pym. Klockan är snart åtta på morgonen och det är då vi börjar skolan. Vi blir ännu mer stressade men vi måste ju hitta vår älskade, svarta, mysiga hund. Vi springer runt det höga husen. Det är svårt att se för att husen ligger så tätt. Men vi försöker ändå.
    Klockan börja närma sig åtta och vi har fortfarande inte hittat Pym.

    Helt plötsligt när vi springer runt och letar så hör vi polissirener. Vi springer mot ljudet för vi kan ju försöka att få stopp på polisbilen och fråga om de sett en svart liten hund.
    -FEELIX vi springer efter polisbilen och försöker få stopp på den! skriker Rebecca lite gladare.
    Rebecca får inget svar av Felix. Men hon försöker att ta sig ut från huset till vägen. Det är lite krångligt men tillslut när hon ser vägen så hör hon Felix ropa på henne. Hon hör att det är från vägen som hon redan ser. Hon springer ut och kollar först till vänster och sen till höger. När hon kollar åt höger ser hon Felix och en polisbil. Felix står och pratar med poliserna. När Felix får syn på mig skriker han:
    -Kom Rebecca!
    Jag springer dit så snabbt som möjligt för jag är lite andfådd i med att jag sprungit och letat. Den ena polisen gick in i polisbilen och då hörde jag och Felix att en hund skällde. Vi tittade på varandra med en chockade blicker. Sen ser vi att det är Pym. Vi båda springer och kramar henne. Vi är helt galna.
    -Tack tack tack, så jättemycket, säger Rebecca glatt till poliserna. Felix ser att i bilen så sitter den mannen som de hade sett innan. Polisen säger:
    -Er hund hade sprungit efter tjuven. Det var tur att en tjej i husen såg detta och ringde oss. Så egentligen är det vi som ska tacka er, säger polisen glatt.
    Vi kollar på våra klockor och ser att klockan är halv nio. Vi går inom vårt hus och lämnar Pym och sen sticker vi till skolan. Vi sticker till skolan glada och nöjda. Alla undrar varför vi är sen men vi förklarar och alla är glad över att vi gjort något sådant bra.

  21. Guldtjuven

    Jag tänkte börja att berätta en förklaring om vem jag är. Jag heter Sadie och bor med min bror och min pappa på Dårevägen 89. Vi har en hund som är 3 år och svart med lurvig päls. Vi gillar också att resa.

    För sex år och 8 månader sedan hände det mig och min bror Carter en lite annorlunda händelse.

    Det var en kväll i oktober. Vinden blåste och löven hade redan fallit ner från träden. Vi skulle gå ut med Hårboll. Det är vår hund,och jag vet att det är ett jättekonstigt namn men det var Carter som döpte honom till det, så skyll på honom. Vi gick runt hela vårt dystra kvartet och tittade in i släckta hus. Vi såg ingen på flera meters håll. Inte förrän vi gick förbi den ökända guldsmeden… Carter höll sig från att skrika. Han såg en svartklädd man med rånarluva och en mellanstor brun, så kallad säck som skramlade när han smög fram på gatorna. Han såg inte oss men vi såg honom och ett stort hål i fönstret. Mannen smög sakta, in på en liten gränd så att ingen skulle se honom i de gullysande gatulyktorna.

    -Vad ska vi göra? viskade jag tyst till min bror brevid mig.
    – Jag vet inte, sa Carter.
    Just vid samma sekund sprang Hårboll iväg i full fart. Carter tänkte kalla men jag hann slå honom snabbt men lätt på armen så att han tystnade.
    -Bra! sa jag lite sarkastiskt. Nu har vi ett till problem!
    -Kan vi ringa polisen nu? frågade Carter. Jag är rädd.
    Det var inte ofta Carter erkände att han var rädd men den här gången var han det.

    Vi bestämde oss för att ringa 112 och polisen kom så snabbt de kunde, sa de i alla fall. Polisen sprang fram på gatorna med sina ficklampor. Till slut hittade vi tjuven nere på marken med hårboll på sig som stod och skällde högt. Efter det gick vi hem till pappa och berättade allt som hade hänt. Vi fick även hittelön.

  22. Tjuven i den lilla staden Jönköping

    Pelle och Kajsa ska gå ut och gå varje morgon med deras hund Balder innan deras skola börja. Deras skola börjar klockan åtta och dom ska gå ut med Balder klockan sju. Pelle och Kajsa är syskon. Pelle är elva år. Han är lång, smal, kort brunt hår och har blåa ögon. Kajsa är tio år. Hon är också lång, smal, långt ljustbrunt hår och har grön- blå ögon. Pelle och Kajsa tycker om varandra och gör alla saker tillsammans som t.ex läxor, går ut med Balder o.s.v. Dom bor i Jönköping. Balder deras hund är liten och har en brun lurvig päls.
    -Kom Kajsa! skriker Pelle. Vi måste gå ut och gå med Balder nu.
    -Ja jag kommer! skriker Kajsa tillbaka.

    När dom går ut med Balder på morgonen så ska dom ta en lång promenad genom hela staden. När dom kommer fram till alla affärer inne i staden så hör dom ett pipande larm. De springer mot hållet det låter ifrån. När de kommer fram ser de en mystisk kille springa ifrån smyckeaffären bärande på en svart påse i form av en boll. Mannen springer framåtlutad och hänger över den svarta runa påsen. Vi kollar länge på mannen med stora ögon.

    Pelle och Kajsa blir förvånade eftersom det har inte varit många tjuvar här i den lilla staden. När tjuven har kommit en lång bit nerför den långa gatan börjar Balder skälla och hoppar. Balder är så stark att han kan springa ifrån Pelle och Kajsa om han vill. Balder tar sig loss och springer efter mannen. Pelle och Kajsa springer efter Balder men dom är inte lika snabba som Balder.

    -Balder är borta! skriker Pelle med gråt i halsen.
    -Vi måste hitta honom annars blir mamma arg på oss, säger Kajsa. Vi ser honom inte någonstans. Dom går en bit ner för gatan men Balder är inte där heller. Efter ett tag när dom letat efter Balder i fem minuter ringer dom till polisen och berättar både om Balder och om tjuven. Precis när polisen kommer kommer mannen springande med Balder efter sig. När bilen stannar och poliserna kommer ut ur bilen fångar de tjuven och Pelle tar Balder.

    Nu springer Pelle, Kajsa och Balder så fort de bara kan genom den lilla staden. När de kommer hem så berättar de allt för sin mamma och sen skyndar de sig iväg till skolan. Efter en vecka får det reda på vad tjuven tog och det var alla ringar från affären Smycket och att han nu sitter i fängelse och ska bli där i ett år.

  23. Guldtjuven

    Det är en helt lugn kväll. Hanna och Jakob går som vanligt ut med sin hund Emma i en liten by. Hanna och Jakob är syskon. De går alltid samma runda varje morgon eftermiddag och sent på kvällen. De har precis gått ut och börjat gå. Hanna och Jakob pratar om vilken tid dem måste gå upp imorgon så de hinner gå ut och gå med hunden innan skolan börjar. De går vid massor av gamla hus.De ser att lamporna sätts i gång på full styrka och de lyser upp vägen. När de går känner de också den där grilldoften som man längtar efter på sommarens kväll. Det är vinter nu och på väg att bli vår.

    När de går förbi smeden som de alltid brukar göra ser de något ovanligt som de aldrig sett förut. Där ser de glassplitter på marken och hör lätta smygande steg. Mannen som fötterna tillhör håller i en stor svart säck och börjar så småningom om springa. Det verkar som han har sett dem. Jakob håller i Emma som börjar skälla. Han gräver ner sin hand i den ena fickan och letar efter sin mobil. Han gör samma sak i andra fickan. Hanna förstår inte vad han gör. Men sen slår det henne och hon gör samma sak. Hon får upp sin mobil och ringer polisen.

    Hej! säger hon snabbt.
    Hej! säger en röst tillbaka.
    Hanna berättar om allt de har sett och hört. Hon berättar var de är. Efter det känner dom sig lättade så de kan pusta ut. Sedan börjar de gå vidare lugnt och stilla. Det är helt tyst. När Hanna lagt ner telefonen i fickan förstår Jakob, som håller i Emma i ett koppel, att hon slitit sig lås. Han försöker få tag i kopplet men hinner inte. Hunden Emma kutar i väg med Hanna och Jakob bakom sig. Så småningom tappar dom bort hunden och vet inte var dom ska gå. Till sist ger de upp och går vidare. Då ser de tjuven i en gränd. De får upp telefonen på en sekund och ringer polisen och säger till var de är och att dom ska komma.

    Vi är i en gränd precis på vägen in i byn, säger Hanna snabbt.
    Snart hör de stjutande sirener och polisbilar som kommer i full fart.
    Till slut springer polisen efter tjuven och tar fast honom och sätter han i bilen i baksätet. Där sitter även en lurvig sak. Polisen tar ut den lurviga saken och frågar om det är deras hund. De tar Emma i sitt koppel och pratar klart med polisen. Polisen berömmer deras mod. Sedan går Hanna, Jakob och Emma hem in till sitt varma hem.

    Av lova

  24. Guldtjuven

    -Är ni säkra på att ni vill gå ut med Ella? frågar Mamma och Pappa.
    -Ja, det är vi, svarar Erik och Lina.

    I natt ska de gå ut med den svarta lurviga hunden Ella tillsammans i mörkret. Som tur är så är det upplyst på de blommiga vägarna i den lilla byn Åkevill. Lina och Erik tog ned sig två goda köttbullsmackor och pratade och åt de goda mackorna hela vägen enda tills de kom fram till en guldsmed.

    Glaset i fönsterrutan är sönder. Det ser ut som om någon kastat sten i rutan. De stannar försiktigt och får syn på en man med svart mössa och håller i en säck.

    -Vad glor ni på! sa mannen och sprang iväg.

    De var som förstenade men började reagerade när Erik kände Ella slita sig ur kopplet och springa efter tjuven.

    -Nej, Ella! skrek de.

    Det fanns inget mer att göra än att ringa polisen.

    -Hej, jag heter Lina, sa Lina. Det finns en tjuv som stal guld från guldsmeden. Han sprang ner på ring vägen.
    -Okej, sa polisen. Vi kommer genast.

    Lina och Erik sprang efter tjuven och Ella nu. De hittade Ella vid en soptunna som luktade sura sardiner. Ella hade ett bananskal på huvudet med det tog Erik bort. Nu hör de cirener från en polisbil och följer ljudet ner till ring vägen. Sedan ser de tjuven fastbunden vid två poliser.

    -Tack för hjälpen, sa polisen.
    – Ingen orsak, svarar Lina och Erik.
    – Föresten vad heter tjuven? frågar Erik.
    – Han heter Rudålf, svarar Polisen.

    Sedan gick Lina och Erik hem.

    -Gick det bra att gå ut med hunden? frågade pappa.
    Nja, kan man väll säga, sa de båda två och så tittade de på varandra och skrattade.

  25. Guldtjuven

    -Hej! sa Adam
    -Hej! sa Sandra
    -Vill du följa med ut och ta en runda med Bill?
    – Ja gärna! sa Sandra.
    -Men först måste jag göra mina läxor men sen så kan vi.
    -Bra ses vid kl. 01:00, svarade Adam.
    När Adam hade lagt på så började det lukta pannkakor. Då rusade Adam ner till köket och satte sig.
    -Mm det var jättegott, sa Adam

    Adam och Sandra är bästa kompisar och känner varandra sedan dagis och Sandra och Adam är väldigt mycket med varandra på skolrasterna och är bff’s. Agnes är Adams mamma. Bill är en renrasig hund (en Cocker spaniel).

    -Vad bra! svarade Agnes.
    -Jag går ut och går men Bill mamma?
    -Ja gör du det, svarade Agnes.
    Adam tog Bills koppel och kallade på Bill
    -Kom Bill vi ska gå ut och gå, sa Adam. Bill skällde glatt och följde efter
    -Nej Bill jag måste sätta på dig kopplet först, sa Adam. Sedan gick dom och mötte upp Sandra. När Bill såg Sandra så drog Bill så mycket att Adam ramlade.
    -Oj gick det bra? frågade Sandra.
    -Ja ja, sa Adam
    -Vad bra, svarade Sandra
    -Ska vi börja gå? frågade Sandra
    -Mm det kan vi göra, svarade Adam.

    Sandra och Adam kom till en liten by och Sandra ville bara inom klädesaffären. När Sandra och Adam var på väg ut från klädesaffären så såg dom en skugga på väggen och båda två blev jätterädda och ringde polisen.
    -Hjälp polisen! sa Sandra.
    Polisen började leta efter tjuven och Adam tappade greppet från Bills koppel och Bill bara rusade iväg. Sandra och Adam rusade efter Bill och efter ett tag hittade Sandra Bill skräckslagen intill ett litet hörn.
    -Adam jag har hittat Bill! skrek Sandra.
    -Var är Bill då? skrek Adam tillbaka.
    -Följ min röst bara så hittar du mig! skrek Sandra.
    -Okej! skrek Adam tillbaka.
    När Adam hade hittat Sandra så hade polisen hittat tjuven.
    -bra gort! sa polisen till barnen. Sandra och Adam gick hem till sig.

    SLUT

  26. Guldtjuven

    Det knackar på dörren och jag öppnar.Det är min storebror Filip.Han är 24 år och jag är 22.Han ska hälsa på i två veckor.

    -Hejsan Jonas! säger Filip.
    -Tjena Filip! säger jag tillbaka.
    -Och hej lilla Otto.Har du saknat mig? säger Filip till Otto.

    Otto är min lilla hund som skäller glatt och hoppar på Filips knä när han kommer in.Han lutar resväskan mot väggen och tar av sig skorna.
    -Du behöver inte ta av dig jackan för att vi ska ändå ut med Otto,sejer jag.
    -Jag vet men det är så varmt ute så att jag hänger
    jackan här,svarar han.
    -Okej då.Otto?! ropar jag.

    Otto kommer springande ut från köket.Jag sätter på kopplet på hunden,sätter på mig skorna och vi går ut.Det är soligt ute och fåglarna kvittrar.Några mygg försöker sticka oss man det var inte så många.Staden har många hus och jag ser en fjäril fladdra.
    -Soligt det var här,sejer han plötsligt.
    -Jag vet.Det är så härligt,svarar jag.

    Plötsligt när vi går förbi guldsmeden ser vi att rutan var spräckt och att en man med en liten påse kommer ut med den.Jag ropar:
    -Hörru du.Kom tillbaka!
    -Nej! skriker han.

    När han hör oss började han springa.
    -Otto spring efter honom!

    Otto skäller och springer.Han springer allt vad han kan och likadant gör vi.Jag kan fortfarande höra ljudet från alarmet i guldsmeden.
    -Du stannar här och ringer polisen.Jag letar efter tjuven, sejer jag.
    -Okej var försiktig, sejer han.
    -Hallå polisen? sejer han med luren vid örat.
    -Ja Polisen här.Vad kan jag hjälpa till med? sejer polisen.
    -En tjuv har tagit massor av saker från guldsmeden i västergatan. Kan du komma snabbt? frågar han stressat.
    -En polisbil med två poliser är på väg mot västergatan, svarade Polisen.
    -Tack, sejer han och lägger på luren.
    -Filip, Otto har honom i benet,sejer jag stressat.
    -Polisen är på väg hit,svarar han.

    Jag hör polissirenerna och polisbilen parkerar bredvid.Dom tar fast honom och för honom mot bilen.Hunden kommer glatt efter dom.Jag ger hunden två godisar för att han var så duktig.
    -Släpp mig din dumma polis, sejer tjuven.
    -Tack så jättemycket för att ni fångade honom.Och såklart din hund.Jag kanske skulle kunna anställa honom till polishund?frågar han.
    -Inga problem sir men hunden behåller jag, sejer jag glatt.
    -Som ni vill, Nu måste vi åka, sejer den andra polisen.

    Poliserna hoppar in i polisbilen och sticker
    -Vilket äventyr! sejer jag.
    -Ja, sejer han.

    Vi går runt en bit till och sen hem.Filip lägger sig i soffan och likadant gjorde jag.Han sommnar och till sist gjorde jag också det.Otto går och lägger sig i sin korg och sen började solen gå ner.

    SLUT

  27. Den efterlysta juveltjuven

    Tom och Julia är bästa kompisar och går på samma skola i samma klass. Idag ska Julia sova över hos Tom men först måste dom gå ut med Bernard som är deras hund. De går ut och går till snickarvägen som Tom alltid brukar göra när han går ut med Bernard. Gatan är gjord av asfalt som precis har kommit och stelnat på marken. Det är mörkt även om det är varmt och stekhett ute, dom går förbi en guldsmed. Dom hör ett krass och kollar mot guldsmeden.

    Dom ser en konstig man med en säck i handen. Han är brunhårig med en svart luva över sig, han har svarta byxor med en svart tröja. De kollar mot guldsmeden som ligger bredvid dem och där står mannen. Glaset är sprucket och mannen går misstänksamt runt gathörnet.
    -Tyckte inte du att den där mannen såg mysko ut? säger Tom.
    -Jo jag tycker att det är lite konstigt allt det här! säger Julia.
    -Jag tycker att vi byter samtalsämne, säger Tom.
    Det luktar rök och dom ser en cigarettfimp som ligger slängd på marken. Dom tar upp den med en äcklad min.

    Men just när han stoppar ner den i en påse på grund av fingeravtryck så rycker hunden till i kopplet och Tom tappar greppet.
    -Stanna Bernard! skriker Tom.
    Men hunden bara fortsätter att springa och dessutom springer han in i samma hörn som den misstänktsamma mannen gjorde.
    -Vi måste leta efter Bernard! säger Tom.
    -Det tycker jag också, säger Julia.

    Efter ett tag när de letat i fem minuter så ringer Julia till polisen och polisen säger att dom har fullt upp eftersom dom säger att dem just hittat en man som har en säck full med guld och det är den efterlysta juveltjuven som har en säck och att han upptäcktes av en hund som hade koppel på, men att man ej sett till hans ägare än.
    -En kompis till ägare är den du pratar med just nu! nästan skriker Julia
    -Okej men då hittar du din kompis hund på vulkanvägen, säger polisen i telefonen.
    Julia lägger på och säger till mig att vi ska gå till vulkanvägen och senare så när vi kommit till Vulkanvägen så hittar vi hunden och tackar polisen. Vi får ett pris på 100 000 kronor och vi går hem och berättar allt för föräldrarna.

  28. Polisen fångar en tjuv!

    De två syskonen Kalle och Anna var ute och gick med hunden Evert.

    När de hade gått en bit så såg de en mysko man som Evert började springa efter. Sen kunde de inte hitta Evert eller tjuven.

    När de var på väg tillbaka såg de Polisen som hade tagit tjuven och Evert stod bredvid dem. När Evert började skälla kollade polisen mot Kalle och Anna. Polisen gick fram till Kalle och frågade om det var deras hund. Kalle svarade att det var deras hund och då lämnade polisen över hunden och sa att de inte skulle kunna ha hittat tjuven om de inte hade hört Evert skälla.

  29. Tjuven och banken!

    Amanda är en tjej som är 12år hon har brunt hår, blåa ögon och hon är jätte snäll hon visslar ofta också.
    Oskar är en kille som är 10år. Det känns som att han är kär i Amanda.

    I början när Amanda just ska gå ut med sin hund Robin så kommer Oskar och frågar om han får följa med Amanda och Robin.
    -Ja det får du, sa Amanda.
    Dom går in på marknaden i närheten det luktar skräp men det är inte konstigt en man sitter bredvid oss men en sopsäk. Samtidigt när dom försöker hålla andan för lukten så ser dom att banken har blivit rånad.

    -Vad ska vi göra! Vi kan inte bara stå här, säger Oskar.
    Dom som jobbar på banken ringer polisen polisen direkt.
    Amanda, Robin och Oskar ser någon mysko man Robin drar av sig kopplet och springer. Oskar och Amanda springer efter Robin.

    Efter en stund så ser dom inte Robin mer men dom vet fortfarande var han sprang.
    Båda två bestämmer sig för att vila lite. Efter ett tag så springer dom igen dom hittar Robin och den mystiska mannen. Amanda ringer polisen.
    -Det är en man här som har rätt så mycket guld på sig, säger Amanda.

    Poliserna kommer det ser ut som att dom har tagit fler tjuvar den dagen. Dom tar tjuven. Efter det så har poliserna pratat med dom som jobbar på banken att det var han som var tjuven. I slutet av hela mysteriet så fick Amanda, Oskar och Robin varsin guld medalj för dom tog tjuven.

  30. Var är Majsan?

    Det var en gång ett par syskon som heter Albin och Johanna. Albin är 10 år gammal och Johanna är 11 år gammal. Johanna har en blå tjock tröja på sig med svarta jeans, håret i en hästsvans. Albin haren svart tjock tröja med blåa jeans. Dom har en hund tillsammans och dom har fått hunden när dom fyllde år. Hunden heter Majsan och är tre månader gammal och 3 veckor år. Majsan har ett blått koppel.

    Albin och Johanna går en kvälls runda med Majsan. Dom går mot en butik. Butiken heter Guldsmed. Inne i butiken är det jättemycket guldhalsband, örhängen och massa pengar.

    När dom går förbi butiken så ser dom en tjuv som heter Linus. Linus har en svart tröja på sig och en mössa på sitt huvud. Han är 23 år gammal och han är jättefattig.

    Albin ser att tjuven har en guldpåse i handen. Det går ett larm som Johanna hör. Men Albin kollar bara på tjuven.

    Majsan springer iväg men det ser inte syskonen. Albin och Johanna letar som galningar men hittar inte Majsan. Dom ringer sina föräldrar men dom säger att Majsan kommer tillbaka.

    Albin ringer 112 Maja och Kalle kommer för att leta efter Majsan och ta tjuven. Poliserna hittar tjuven men Majsan har dom inte än. Men sen kommer Majsan i full fart.

    Syskonen blir jätte glada.

  31. En kuslig kväll

    Nu är det kväll och mamma säger att det är dags att gå ut med hunden Benzon. Han är brun och vit. Viggo går in till Thelma med Benzon. Thelma är Viggos granne. Viggo frågar Thelma ifall hon vill hänga med ut och gå med Benzon.

    Dom går ut och det regnar. Dom känner hur vinden sveper på dom. Det är kallt. Dom bor i staden. Dom går förbi en guldsmed. Det är krossat glas. Dom ser en svartklädd man komma ut med en påse. Dom blir fundersamma.

    Dom fortsätter att gå. Benzon kissar och det luktar illa. Det luktar som någon har bajsat. Dom forsätter gå men efter en stund så börjar Benzon dra i kopplet. Benzon är stark. Viggo orkar inte hålla emot. Viggo tappar kopplet. Benzon springer iväg. Viggo och Thelma hinner inte med. Dom går och går. Men dom hittar aldrig Benzon.

    Tillsist ringer Thelma till polisen. Dom svarar och frågar massa saker. Sen kommer polisen körande runt hörnet. Thelma och Viggo berättar vad som har hänt. Polisen kör ingen. Dom kör längre in i staden. Det tar tre minuter innan polisen kommer tillbaka. Dom stannar och hoppar ut från polisbilen. Dom säger att dom har hittat Benzon. Men dom har bara inte hittat Benzon dom hade även hittat tjuven. Benzon hade jagat tjuven.

    Det är dags och gå hem och dom tackar polisen för hjälpen och går hem.

  32. Hjälten Charly

    I en liten by kallad Rosenvall bor två barn som heter Moa och Axel. Både Moa och Axel är elva år och går I 5:B. Moa gillar fotboll, ridning och att spela piano, Axel gillar fotboll, handboll och att spela gitarr.

    Det var en varm kväll, en tät dimma låg över marken och gula, bruna och röda löv låg på föll från träden. När Moa och Axel var ute och gick med Charly såg dom en läskig typ klädd i svart gå ut från guldsmedjan, Moa och Axel visste att det inte var öppet och att mannen inte var guldsmeden. Det var konstig för att först såg varken Axel eller Moa den krossade rutan in till guldsmeden.
    -Moa har du din mobil med dig för jag har ingen, viskade Axel.
    -Nej jag glömde den hemma, viskade Moa tillbaka.
    Men jag kan kolla för säkerhets skull. Moa hittade sin mobil. Hon tog upp den ur bakfickan men hon tappade den, båda började leta efter mobilen men det verkande vara ett misstag för så fort dem kollade bort så sprang tjuven iväg.
    -Ring polisen, sa Axel stressat.
    Innan Moa hann ta upp sin mobil slet Charly sig och sprang iväg.
    -Nej kom tillbaka, ropade Moa.
    De glömde helt bort tjuven och började leta efter sin hund Charly.

    -Charly, var är du, ropade Moa och Axel.
    -Vi borde nog dela på oss, sa Moa oroligt.
    -Bra idé, svarade Axel. Jag går norr och du går söder.
    Axel och Moa visste vad som norr och söder eftersom att polstjärnan var uppe på himlen, i skolan hade de lärt sig att polstjärnan alltid pekade mot norr.
    -Vi går 1000 steg i en rak sträcka, sa Moa. När man har gått tusen steg går man tillbaka.
    -Ok, sa Axel.

    -276, 277, 278, Charly, ropade Moa medan hon drog sin hand längs med den kalla tegel väggen.
    -Voff, voff, voff, hörde Moa i fjärran.
    -Charly, ropade Moa.
    -Voff, voff ,voff, hörde Moa. Hon tappade helt räkningen och började springa mot ljudet.

    -983, 984, 985, räknade Axel. När han hade kommit till 990 såg Axel en vit, gul och blå bil. Det var polisen som patrullerade. När polisen såg Axel stannade polisen bilen och sa:
    -Det är sent borde inte du vara hemma i säng?
    -Jo, men jag och min syster letar efter vår hund. Den sprang iväg.
    -Var är din syster? frågade den andra polisen.
    -Hon är ungefär 2000 steg söderut, svarade Axel. Har ni någon telefon i er bil?
    -Ja, hur så, svarade polisen undrande.
    -Jo jag behöver ringa min syster och fråga om hon har hittat vår hund.
    -Ok , sa polisen.
    -Pip, pip, pip äntligen svarade hon.
    -Hej vem är det.
    -Hej det är jag Axel, har du hittat Charly? undrade Axel.
    -Ja det har jag och tjuven, svarade Moa.
    -Va! sa Axel. Var är du.
    -Jag är i en gränd vid husen hos tivolit, sa Moa oroligt.
    -Ok, jag kommer med polisen, svarade Axel.
    -Ok, voff, voff, hördes det i bakgrunden.

    Bara några minuter senare var Axel och poliserna framme hos Moa. De fick fast tjuven och Charly blev en hjälte.
    -Tack alla tre, sa en av poliserna.
    -Det var inget, sa båda barnen i kör.
    -Vi ska köra tjuven till polisstationen och sen kan vi köra hem er.
    -Ok, sa barnen.

    Såhär slutar denhär berättelsen. Charly blev dagens hjälte och barnen fick vara med om ett äventyr. Och tjuven satt i finkan väldigt länge eftersom att tjuven verkande var efterlyst och polisen hade jagat honom i många månader.

    The end

  33. Bankrånaren!

    Det var en gång två killar som skulle sova över en helt vanlig lördag. Killarna började med att äta sin favorit mat. Tacos! De åt och åt tills dom blir jättemätta. Killarna hette Pelle och Peter. Pelle var kort men han vågade nästan allting. Peter var lång men väldigt rädd. Pelle och Peter ville gå ut och gå innan de skulle se på film.

    Dom gick ut och såg att hela byn är kolsvart förutom vid banken. Banken lös på ett konstigt sätt som om det var en liten lampa som en ficklampa. Så dom gick till banken och tittade varför det lös där.

    Pelle ropade:
    -Hallå är någon där?
    Ingen svarade. Pelle ropade igen:
    -Är någon där?
    Ingen svarade. De gick och tittade noggrannare och såg att det är ett fönster som var krossat. Genom hålet såg de en man som var lång och stark. De blir livrädda!
    -Oh nej, det är ett bankrån! skrek Peter så högt att mannen i banken hörde dom.
    -Vem sa det? ropade mannen och sprang ut ur banken med en säck bakom ryggen. Säcken var rätt stor med ett hål i. Det rann ut lita av sedlarna han hade tagit. Barnen gömde sig bakom ett träd och viskade:
    -Vi måste ringa polisen! sa Pelle jättetyst.
    -Ja, men vi måste också veta var han stack då. Det pojkarna inte visste var att tjuven hörde dom. Tjuven frågade:
    -Så det är här ni är och gömmer er?
    -Oh nej! sa Pelle.
    -Spring! sa Peter skrämt.

    Dom sprang och sprang och tjuven sprang efter dom. Tjuven tappade bort killarna. Peter pustade ut:
    -Tur att han tappade bort oss!
    -Ja, tänk han skulle mördat oss om vi inte sprang in här bakom hörnet! sa Pelle.

    -Vänta? frågade Pelle.
    -Vad? frågade Peter.
    -Det var väl ett hål i säcken? sa Pelle.
    -Ja! svarade Peter.
    -Då har väl vissa sedlar ramlat ur säcken? sa Pelle.
    -Ja, du är så smart Pelle! skrek Peter.
    – Då får vi leta upp spåret av sedlar! Killarna gick och letade i hela byn efter ett spår av sedlar och tillslut hittade dom spåret. Spåret ledde in i en lägenhet. DET VAR DEN LÄGENHETEN PELLE BODDE I!

    -Det är ju här jag bor! sa Pelle.
    -Mm, svarade Peter skrämt. Dom kunde ju koden intill huset och följde efter spåret av sedlar. Det ledde upp till samma våning Pelle bor. De blev förskräckta!
    -Det leder ju in till min granne!
    -Kan inte vi bara gå hem och se på film? sa Peter skrämt.
    -Nej din fegis. Vi ringer polisen nu! svarade Pelle.
    Dom ringde polisen och polisen tog tjuven. Tjuven hade snott 50 000 kr från banken och poliserna tackade Pelle och Peter och gav de vars 100 kr som tack. Han som hade snott pengarna var Pelles granne men han hade så ont om pengar så han tänkte inte sig för att det var fel.

  34. Tjuven

    -Ska vi gå ut med Mosse? frågar Lowisa.
    -Ja, det vill jag, svarar Lisa. De går ut i hallen och börjar ta på sig. Lowisa och Lisa är syskon och bor mitt i stan. De älskar sin hund, Mosse. Han är brun, lurvig och väldigt liten. Efter dom har tagit på sig kallar dom på mosse. Han kom springandes ut i hallen. De tar på han kopplet och går ut.

    Det är mörkt och stjärnorna lyser. Lowisa och Lisa går förbi många affärer. När de kommer till guldsmedsaffären ser de en man som kommer ut där ifrån.
    -Är inte guldsmeden stängd idag? frågar Lisa.
    -Jo, den är alltid stängd på lördagar, säger Lowisa.
    -Men vad gjorde mannen där inne? säger Lisa.
    Sen ser Lowisa att det är ett söndrigt fönster.
    -Han är en tjuv, han har stulit guld! säger Lowisa.
    Därefter börjar mannen sakta springa. Mosse sliter sig loss och försvinner snabbt efter mannen. Lowisa och Lisa ser inte Mosse eller mannen längre. De hör fotsteg och träden som susar men ser inget.
    Efter ett tag börjar Lisa och Lowisa också springa. De letar och letar men hittar verken mannen eller Mosse.

    När de har letat i mer än en halv timme var klockan 21:00. Lowisa bestämmer sig för att ringa polisen.
    -Kommer polisen? frågar Lisa.
    -Ja, dom kommer så snabbt som möjligt, säger Lowisa.

    Efter ca. 35 minuter kommer polisen.
    -Vi fångade tjuven men hittar tyvärr inte er hund,säger en av poliserna. Lowisa och Lisa börjar gråta. Lowisa kramar om Lisa så hårt hon kan.
    -Vi är hemskt ledsna att vi inte hittade er hund, säger poliserna sorgset. Då ser poliserna att en brun, lurvig hund kommer springandes.
    -Hallå, är det där er hund? frågar poliserna.
    -Ja, det är vår hund!skriker dom och hoppar upp och ner. De bär upp Mosse och kramar han så hårt de kan. Sen sätter dom ner han igen och håller honom i kopplet.
    -Gå hem och sov med er nu, sa poliserna.
    -Hur mycket är klockan? frågar Lisa.
    Klockan är kvart i tio, sa polisen.
    -Tack så sjukt mycket, säger Lisa och Lowisa.

    De går hem till deras föräldrar som är så oroliga men efter de har förklarat vad som hände är de inte oroliga längre. Till sist går alla tre, Lisa, Lowisa och Mosse tillsammans och lägger sig och sov gott hela natten.

    Slut

  35. Ett äkta halsband av guld och ett minne för livet

    Det var kvällen jag skadade mig, den jag blev rik och den som var läskigast under min barndom. Allt började med att jag (Kit) och Kevin precis hade avtalat med mamma att vi fick behålla Robin. Den lurviga lilla ljuslockiga hunden som luktade mjölk och som vi fick av Majkel, min bästa väns kille, eftersom hans mamma var allergisk mot honom. På ett villkor fick jag och Kevin, min tvillingbror, behålla honom. Det gick ut på att rasta Robin varje dag. Jag kunde inte tro det men det var sant.

    Vi gick i en gränd som jag fick dåliga vibbar av men det försökte jag bortse från. Vi hade en trevlig konversation i den iskalla och mörka höstkvällen som det var och vi pratade om Robin kanske skulle få byta namn eftersom hon var en tjej. Men så stannade Kevin och tappade hakan och blev helt mållös. Jag tittade åt de håll han stirrade mot och där sprang den där snubben som dom snackade så mycket om på tv.

    Han höll en stor påse med något prasslande i. Jag antog att det var guld efter som han sprang ut ur guldsmedens nyöppnade butik. Snubben visslade och jag såg att Kevin tappade greppet om Robins koppel. Jag och Kevin började springa.

    Till slut när jag och Kevin kommit två kvarter så snubblade jag på ett halsband av äkta guld. Jag kunde inte resa mig upp. Vi tog upp halsbandet och ringde 112. Polisen var snabbt där och vi berättade vad som hänt. En av poliserna lindade om mitt ben och jag hjälpte till i sökandet på snubben och Robin.

    Jag hörde hur poliserna och Kevin ropade mitt namn. Jag följde rösterna och såg att dom hade hittat Robin och fått fast snubben som jag nu kunde se var en kort man med ovanligt stor näsa. Jag frågade om dom vill ha halsbandet av guld men dom sa att jag kan få behålla det som tack för att vi hittade snubben med näsan. De berättade att vi även skulle få 8000kr som hittelön och vi sa att det inte var nödvändigt men poliserna insistetade och vi tog emot pengarna.

    På vägen hem så övade vi på att vissla precis som snubben men vi insåg att han nog övat länge på det för vi lyckades inte. Vi var ändå glada att vi haft kul och tjänat så mycket pengar. Jag tog på mig halsbandet och vi sprang kapplöpning sista vägen hem.

    När jag och Kevin kom hem gick jag direkt upp i mitt sovrum la mig på sängen och somnade till ljudet av när Kevin berättade allt ihop för mamma och pappa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *