Kaskeloternas sång av Bent Haller – våra egna slut på boken

kaskelot

www.flickr.com, Arran Bee,Whale’s Tail, Kaikoura (CC BY 2.0)

Vi lässtjärnor har läst boken ”Kaskeloternas sång” av Bent Haller. Boken handlar om en valunge, Tångöga, som tillsammans med sin vän Gylte förlorar kontakten med sin flock. Boken hade ett öppet slut så vi läsare hade själv möjlighet att avgöra hur det skulle gå för huvudkaraktären Tångöga. Läs våra egna slut i kommentarsfältet nedan.

36 reaktioner till “Kaskeloternas sång av Bent Haller – våra egna slut på boken”

  1. Kunde det verkligen vara sant. Tångöga var så glad. Han bestämde sig för att meddela att han fortfarande var vid liv. Kaskeloterna svarade och fortsatte sjunga så att Tångöga kunde hitta dom. Han simmade och simmade. Till slut kom han fram. Han hade funnit sin flock. De hade så mycket att prata om. De pratade om gamle Dick, om Krabbe, om Gylte och oljefällan och om dödens dal. Det var inte bara Tångöga som hade saker och berättar. Plötsligt klev ledaren fram.
    – Din mor är inte död, sa han
    – Va! Det kan inte vara sant, sa Tångöga
    – Jag såg det själv. Hon fick en harpun i sig. Det blödde.
    – Ja det gjorde det men vi fick ut harpunen och räddade henne innan hon hann dö, sa ledaren.
    Tångöga hade nog aldrig varit så glad. Han har träffat sin flock och fått reda på att hans mamma lever. Då frågade han ledaren:
    – Kan jag få träffa henne?
    – Hon är ännu svag men jag tror att hon blir väldigt glad när hon ser dig, sa ledaren.
    Tångöga simmade efter ledaren in bakom ett isberg. Där låg hans mamma, mycket svag och med sår och ärr men det var ändå hon.
    Åhh mamma vad jag har saknat dig, sa Tångöga.
    Tångöga är det verkligen du? Jag har saknat dig också, svarade mamma.
    Det verkade inte bara vara Tångöga som hade hört kaskeloternas sång för just då kom det en grupp vithajar. Tångöga ställde sig snabbt skyddande framför sin mor. Han hade precis fått träffa henne och skulle göra allt för att skydda henne. Vithajarna omringade kaskeloterna. Ledaren sa:
    Ställ upp er som Tångöga i en ring runt Tångögas moder!
    Okej, sa resten av kaskeloterna.
    Det blev en kamp på liv eller död. Tångöga kämpade som aldrig förr. Han simmade runt, runt som en galning, lurade vithajarna och slog till dem skärtfenan så att deras ryggar bröts av på mitten. Till sist lyckades kaskeloterna jaga bort vithajarna.
    Så mamma nu är allt över, sa Tångöga.
    Men där hade han fel. Just i samma stund som han sa det så kom det en vithaj som var på väg att bita Tångögas mor i ryggen. Det kunde förstås inte Tångöga tillåta. Han var snabbt framme vid sin mor och gav vithajen ett rejält slag med sin skärtfena. Han hann rädda sin mor men under tiden som han gjorde det bet en annan vithaj ledaren så illa så att han avled. Då bestämde de andra kaskeloterna att det var Tångöga som skulle bli den nya ledaren. Så slutar alltså denna berättelse. Tångöga levde på sitt hopp och tillslut lyckades han finna sin lycka.

  2. SLUTET
    “Han lyfte med möda huvudet och tordes nästan inte tro att det var sant, att det var kaskeloternas sång han hörde.”
    Tångöga funderade. Vad betyder detta!

    Han simmar så fort han kan mot sången.
    Han kommer fram och ser sin flock.
    Tångöga blir häpnad (häpen) och kan knappt tro sina ögon.
    -Vad i hela!!!! Säger Tångöga
    Nu är han helt säker på att det är en dröm!
    Han simmar hela vägen fram när plötsligt någon skriker bakom honom.
    -Tångöga,Tångöga!
    -MAMMA, GYLTE!! Skriker Tångöga.
    -Jag trodde ni dog, sa Tångöga!
    -Delfinerna hjälpte mig, säger Gylte.
    -Och Dick hjälpte mig så vi mår bra!
    -Ååå ni skulle bara veta vad jag har gått igenom! Säger Tångöga!
    Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar!!!❤️

  3. Han tänker om det verkligen är kaskeloterna. Han bestämde sig för att simma dit. När han var framme såg han kaskeloterna.
    – Var är modern? frågade Tångöga
    – Är hon död? frågade Tångöga sorgset
    – Nej! Din moder är och fångar mat, sa Gylte
    – Gylte vad skönt att se dig, sa Tångöga glatt
    Tångöga var så glad att hans moder och hans vän forfarande levde. Därefter kom modern tillbaka. Både modern och Tångöga blev glada att se varandra. Efter det var det noggrant att hålla koll på varandra och hjälpa till om något hände. Sen levde det tillsammans i en flock.

  4. Han simmade fram men såg inget.Han fortsatte fram och följde ljudet.Han simmar runt berget och kollar.
    Han kan inte tro det han ser.Det är som ett ljus som strålar in igenom honom.Det var flocken.

    -Tångöga!,sejer hela flocken.
    -Hej!,skriker Tångöga .
    -Ni kan inte tro hur mycket jag har saknat er,säger Tångöga .
    -Men,men var är…
    -Hon är borta,sejer en i flocken
    Tångögas lysande ögon slutade se.Tånögas minne försvann.Allting var tyst.De simmade vidare och alla tänkte på Tångögas mamma.

    -Om vi bara hjälpte henne ,sa en i flocken.
    -Eh,hör ni jag ser,stammade Tångöga .
    -Är det ett järndjur?,frågade en.
    -Jag ser…..
    Det blev tyst ett tag

    -MAMMA! ,skrek Tångöga
    -Tångöga! ,skrek hon tillbaka.
    Dom simmade runt i cirklar och dom båda var jätte lyckliga.

    -Jag lovar att jag aldrig ska lämna dig igen,snyftade mamman.
    -Det var inte ditt fel det var dödens fel.

    Hela andra flocken var precis lika lyckliga.Inte bara för att Tånöga har kommit men att han äntligen träffat träffat sin mamma.Det var rätt så hemskt men detta var ett äventyr att komma ihåg.

  5. Han simmade framåt och lyssnade efter kaskelotternas Sång. när han simmade hörde han ett annat ljud. Det var en vithaj. Tångöga blev rädd. En superhjälte kom fram och sa till vithajen att simma i väg eller dö. Och då sa vithajen:
    – Jag ska äta upp dig Tångöga.
    Men då sa super hjälten jag kommer att skuta dig nu och då sköt han hajen så hajen dog. Sen sa Tångöga tack Då sa super hjälten varsågod och så simmade Tångöga vidare.
    Sen efter en stund så såg Tångöga hör och ser kaskelottarnas Sång. Han blev glad över att få se kaskelottarnas Sång/alla blev så glada över att få se alla.

  6. -Tångöga frågade sig själv, Vad betyder detta?
    Han simmar dit där han hör kaskeloternas sång.
    Han ser Gylte han ser alla Kaskeloterna som han känner förutom sin mamma.

    -Tångöga frågar, var är mamma?
    -Gyltes mamma svarar, hon är död…
    Tångöga börjar gråta. Gylte kommer och tröstar honom. Sen frågar Tångöga
    – Tångöga frågar, hur överlevde du Gylte?

    Gylte berättar hela historien om hur hon kom bort och hur hon hittade tillbaka. Efter det frågar hon -Gylte frågar, hur hittade du hit?
    -Tångöga svarar, det är en lång historia.

    Sen försöker han leta upp gamle Dick.
    Han hittar inte honom någonstans.
    Efter det frågar han Gylte
    -Tångöga frågar, är gamle Dick död?
    -Gylte svarar, nej han behöver bara vila.
    -Tångöga svarar, Okej det behöver jag med.

    Efter det somnar Tångöga.
    Och alla lever lyckliga i alla sina dagar.

  7. SLUTET
    “Han lyfte med möda huvudet och tordes nästan inte tro att det var sant, att det var kaskeloternas sång han hörde.”
    Tångöga funderade. Vad betyder detta!
    Han simmade till flocken och sedan frågade han en hona ifall hon ville bli hans mamma och sedan sa hon -“ja, det vill jag men har du inte redan en mamma?”
    -“Nej,hon dog av en harpun.”
    -“Men oj så sorgligt men kom med mig så kan du få en bra uppväxt”
    -“Okej”
    Och så ( och så )gav de sig iväg med flocken och så blev det. Han fick en bra uppväxt och en mor att leva med. Men lika glad var han för det.

  8. Han lyfte med möda huvudet och tordes nästan inte tro att det var sant, att det var kaskeloternas sång han hörde.
    Tångöga funderade. Vad betyder detta!
    Tångöga reste sig och började simma åt hållet han kunde höra sången ifrån. Han såg kaskeloterna och simmade fram emot den som var ledare men bara några meter stannade han… Det var inte ledaren i hans flock. Kaskeloten vände sig om ochtittade frågande på honom.
    Är det någonting du undrar frågade han?
    Jo, sa Tångöga det är så att jag inte har någon flock och undrade om…
    Tångöga blev avbruten av ledaren som log medan han sa:
    Om du vill är du välkommen till flocken
    Tack, sa Tångöga.
    Han undrade vad kaskeloten hette och som om kaskeloten kunde läsa hans tankar svarade han:
    Kalla mig för bara för ledaren. Men vad heter du då?
    Jag heter Tångöga, sa han.
    Vilket trevligt namn sa han, men nu kan vi inte stå här hela dagen kom med ska jag vissa dig runt.

    Och så simmade de iväg… SLUT!

  9. Han lyfte med möda och tordes nästan tro att det var sant, att det var kaskeloternas sång han hörde.

    Tångöga funderade. Vad betyder detta!

    Han började simma med en väldig fart fram och efter
    tre timmar såg han det han ville se, alla kaskeloterna var där och lekte, åt mat och pratade.

    Men det var inte det bästa, utan han såg sin mamma frisk men med ett jack i magen.

    Tångöga visste inte vad han skulle säga.

    Han bara gapade.

    Han simmade i rask fart.

    Mamma!

    Det var det han fick ur sig.

    Mamman log mot honom
    Det var det han såg.

    Tångöga han inte tänka, han höll om sin mamma. Var har du varit? Sade han.
    Har längtat så mycket efter dig!
    Jag vet att jag varit borta länge men har klarat mig! sade hans mamma.

    Men kommer du håg den dagen du såg ett järndjur då mäniskorna sköt upp den där röda lyset och kalla på hjälp? Sa hon.

    Mmm. Sa Tångöga.

    Det var jag som höll på att välta järndjuret.

    Jag såg att det var samma skepp som sköt mig.

    Det var därför jag höll på att välta båten som det kallas visst.

    Båt?

    Jag hörde en människa säga ordet båt så jag kallar det för båt nu.

    Ok men jag förstår ändå inte hur du överlevde harpunen? Sade Tångöga.

    Jag tror vi tar det en annan gång. Sade mamman.

    (Det är så här min berättelse slutar.)

  10. Han simmade mot ljudet. Han simmade långsamt och försiktigt. Han ville vara säker på att det var kaskeloterna. De få minutrarna kändes som en evighet. Han orkade inte vänta längre. Han simmade allt vad han kunde och fick syn på gamle Dick. Tångöga blev besviken. Ivern att få träffa flocken igen släppte. Han betraktade ledsamt gamle Dick. Plötsligt fick han syn på något. En grå stjärtfena dök upp i vattenytan. Men inte bara en. Flera stycken gråa stjärtfenor höjdes i luften. Alla i olika storlekar. Det var kaskeloterna. Han hade hittat dem efter flera månader. Han simmade fram till de.

    -Tångöga? Är det du?

    Det var en välbekant röst. Det lät som Gyltes mamma. Tångöga vände sig om. Rätt vad det var stod Gyltes mamma där.

    -Hej, piper Tångöga.

    Tångöga exploderade nästan av alla känslor han hade inom sig. Både rädsla, oro, nyfikenhet och glädje.

    -Var är Gylte? frågar helt plötsligt Gyltes mamma.
    – Hon är död.

    Bara de tre orden borrar djupa hål i hans hjärta.

    -Nej! Min lilla flicka!

    Hennes huvud sjunker.

    -Jag låter dig vara ensam en liten stund.

    Han simmar till flockens ledare. Ledaren får syn på Tångöga.

    -Tångöga! Är det verkligen du? Jag kan inte tro det!

    Tångöga och ledaren pratar länge om Gylte, Tångögas mor och andra grejer.

    -Det var dåliga nyheter. Men det finns en bra nyhet, säger ledaren.

    Tångöga som har varit väldigt deppig vaknar plötsligt till.

    -Va? Finns det bra nyheter?

    -Ja, vi har hittat bläckfiskar. Tonvis. Det är parningssäsong för bläckfiskarna nu. Nya och färska bläckfiskar!

    Och så simmar ledaren och Tångöga iväg på bläckfiskjakt. Men en fråga bor fortfarande i Tångögas huvud. Hur kom gamle Dick dit före honom?

  11. Vad detta!
    Han simmade efter sången tills han kom till kaskeloterna. Var det hans flock som var där vid isbergen?Tångögas mamma var där.
    – Tångöga min fina unge hur har du klarat dig.
    -Jag fick hjälp av gamle Dick,delfiner och en gammal delfin som heter Krabbe.
    -Vad glad jag är att du är okej sa Tångögas mamma.

  12. Tångöga simmade iväg till gamle Dick och ville prata eftersom han var ensam och tyckte att han ville veta mer om kaskeloternas sång.
    Gamle Dick berättade många saker för Tångöga.
    Efter att Tångöga hade lärt sig mycket så simmade han tillbaka till det andra kaskeloterna.
    -Hejdå, sa Tångöga.
    -Hejdå Tångöga, sa Gamle Dick.
    -Vi ses, sa Tångöga.
    När Tångöga hade kommit till det andra valarna berättade han om sitt stora äventyr som alla tyckte var spännande.

  13. Tångöga funderade. Vad betyder detta!
    Han såg kaskelotter. Han simmade närmare och närmare. Till sist såg ha att det var hans flock. Han såg sin mamma men gylte var inte där.

    Han simmade till sin mamma. båda började gråta för att de var så lyckliga att träffa varandra igen.
    Tångöga frågade mamma:
    – hur det hade gåttmed harpunen som hon fick på sig.
    Mamma sa;
    -att det hade gått bra och att de andra valarna hade fått ut den men det gjorde fortfarande ont.
    tångöga sa:
    -hur kom ni hit och hur överlevde ni ?
    Mamma sa:
    – vi träffade på några andra valar som visste var det fanns mat och en bra plats att bo på.

  14. Han kunde inte somna. Han hör fortfarande sången och simmar. Till slut ser han kaskelotterna men det är en lång bit kvar. Nu har han kommit fram. Solen skiner och ledaren pratade med han. Ledarn sa
    — Kul att du hittade tillbaka till oss men var är Gylte?
    Tångöga svarade:
    — Människohajarna åt upp henne när hon dött av olja i blåshålet som hon fick där.
    Sedan har jag träffat gamle Dick. Han var vit som snö och hade massa harpuner pilar och granatsplitter i sin hud och orkade knappt göra något. Sedan dök flocken för att skaffa lite mat.

  15. Han simmade närmare och närmare/ det kan inte var, jo det var det kaskeloterna.
    Han hade aldrig simmat så fort som han gjorde.
    Det var det bästa han någonsin hade sett.
    Men han stanna.
    Tänk om jag inte får tillhöra flocken tänk om någon var död.
    Tänk om alla skyler på mig med det som hände med Gylte?
    Han tvekade först.
    Men sen kom han på att det är det här som han har kämpat för.
    Han simmade fram till dem och sa hej.
    Alla var helt överlyckliga för att se honom.
    Slut!

  16. Han försökte hör åt vilket håll det kom från men så kände han en kraftig våg bakom sig och det var Gylte som slog med stjärten.
    Hur kom du hit? jag trodde du var död -säger Tångöga.
    Delfinerna kom och hjälpte mig -säger Gylte.
    Sen hörde dom kaskeloternas sång igen och
    skyndade sig åt det hållet som ljudet kom från.
    Men så när dom skulle upp och ta luft så kom det en väldigt stor våg som dränkte både Tångöga och Gylte.
    Nu kändes det som att vi dör tänkte Tångöga.
    Tångöga såg Gylte kämpa för sitt liv men inte kom upp.
    Då svimmade dom.

    Nästa dag vaknade Tångöga upp och låg på en sten och Gylte låg på en annan.
    Tångöga hoppade nerför stenen och ropade på Gylte.
    Gylte kom simmande efter och frågade var dom var.
    Jag vet inte -sa Tångöga.
    Då hörde dom kaskeloternas sång.
    Då simmade dom sitt snabbaste ditt de hörde ljudet.
    Och då såg dom hela flocken simma omkring och skrattade.
    Kom så simmar vi och letar efter våra mammor sa Gylte.
    -Men Gylte min mamma är död.
    -Men hon kanske lever ändå.
    Och då såg Tångöga att hans mamma hoppade upp i luften och snurrade.
    Han simmade snabbt fram till henne och kramade henne.
    Snip snap slut nu är sagan slut.

  17. Han närmade sig långsamt det som lät som kaskeloternas sång. Men när han blott simmat en liten stund blev det svårare att se, han hade simmat rakt in i sin egen död, oljan hade tagit honom. Tångöga skrek i hopp om räddning, men inte ett endast ljud hördes i havet, inte ens kaskeloternas sång. Sen blev allting svart, döden var nära.

    Medan Tångöga sakta föll mot sin död hade en ung kaskelot sett vad som hänt och hämtat hjälp. I sista sekund hade kaskeloterna räddat Tångöga från oljan men döden var fortfarande nära. Två dagar efter avled han av svält. Tångöga hade klarat många livshotande situationer under sin långa resa med döden kom ändå ifatt honom till slut. Under hans två sista dagar fick han iallafall sin högsta dröm i uppfyllelse. Hans mamma hade överlevt och han fick träffa henne en sista gång.

  18. Han simmar bort till en flicka och säger:
    -Hej!
    Flickan svarade inte, men Tångöga gav sig inte och nästan skrek till flickan. Hon vill inte prata med främlingar. Vi lär nog känna varandra tänker Tångöga. Plötsligt hör Tångöga ett starkt ljud en bit ifrån. Den kommer närmare och han upptäcker att det är ett järndjur. Tångöga simmar så fort han kan och är långt, långt borta. Helt vilse i havet.

    Tångöga fortsatte att simma, men inte förrän om några dagar hittade han ett jättestort isberg, och han skrek på Gylte.

    Och under isberget hittade han hela sin flock och de levde lyckliga i alla sina dagar.

  19. Han hörde kaskeloternas sång. Han simmade mot ljudet. När han kom fram såg han Gylte. Han blev så himla glad för att tångögat trodde att Gylte var död. Sen åt dom bläckfisk. Då säger dom
    -Att tångögats mamma är död.
    -Neeeeej säger tångögat han ville inte att hon skulle dö. Han blev jätteledsen. Då förstod han att han fick leva ett liv själv.
    Sssssllllluuuutttt!!!

  20. Han simmar dit där han hör ljudet. Han blir så trött av letandet så han somnar. När han vaknar hör han inte längre ljudet och vet ej vilket håll de har simmat eller var han själv ska simma. När han simmat en lång bit blir han angripen bakifrån av en späckhuggare. Han slår med stjärtfenan och han sluter sina ögon. Späckhuggaren tar honom runt halsen. Först då hör han Kaskeloternas sång igen men närmare. Han hör ljud som åker förbi och känner hur späckhuggarens grepp släpps om Tångögas hals och han öppnar ögonen och ser sin mamma som han inte sett på jätte länge.
    – MAMMA, säger Tångöga och dom kramas. Tångöga tittar på henne och hon tittar tillbaks på Tångöga.
    – Var har du varit, frågar Tångöga och mamma samtidigt. Då ser han Gylte.
    – GYLTE! Jag trodde du var död, säger Tångöga. Gylte säger att dem andra Kaskeloterna kom ditt och räddade henne och att hon har piggnat till nu och de har försökt att hitta Tångöga.
    Tångöga berättar allt för Gylte om gamle Dick och Krabbe och så vidare. De andra Kaskeloterna samlades runt om Tångöga och lyssnade på allt han berättade om.

  21. SLUTET
    “Han lyfte med möda huvudet och tordes nästan inte tro att det var sant, att det var kaskeloternas sång han hörde.”
    Tångöga funderade. Vad betyder detta!
    Han simmade mot det hållet han hörde sången.
    Men då träffade han en bardval och den här gången frågade han om valen hade sett en kasskelotflock.
    Bardvalen sa att den hade träffat en flock kasskelotter som var vrålhungriga för en dag sen.
    Sedan simmade tångöga vidare och sedan såg han att hela hans flock låg döda på bottnen och fulla av olja och över 100 hajar runt sig. Tångöga simmade vidare han grät över sin flock.
    Men 4 hajar följde efter och då var tångöga så arg att han slaktade hajarna en efter en! Sedan så tänkte han på sin mor och Gylte och då tänkte han att han skulle hitta en ny flock.

  22. “Han lyfte upp sitt huvud och tordes nästan inte tro att det var sant, att det var kaskeloternas sång han hörde.”
    Tångöga funderade. Vad betyder detta!
    Han simmade närmare ljudet och sen såg han alla kaskeloterna.
    Han blev extra glad för hans mamma levde och gylte levde också,
    -Hej mamma!!!!
    -Hejsan
    -Hur kunde du klara dig,mamma? sa Tångöga.
    -Jag simmade bara så hårt jag kunde framåt och sen så lossnade harpunen och jag blev fri.
    Sen simmade de till delfinerna och lekte med dom sen så simmade alla hem och blev lyckliga.

  23. Han simmade närmre och närmre. Till slut var han så nära så att såg nåt djur som simmade runt och sjöng. Det var en hon kaskelot. Hon sjöng jättefint .

    Efter ett tag tyckte tångöga att borde ha varit vid den andra kaskeloten men ljudet bara försvinner längre och längre bort hela tiden. Tångöga fortsatte att simma vidare i det blå havet. Tångöga kommer alltid att vilja utforska mer och kommer aldrig sluta leta efter en familj

  24. Han simmade fram till kaskeloterna och det var som att han tappade hakan. Det första han ser är en kaskelot som han känner igen, Gyltes mamma! Han kom och tänka på allt som hänt med Gylte och det gjorde honom ledsen att han aldrig skulle få träffa sin bästa vän igen. Men han ryckte upp sig och simmade fram till Gyltes mamma.
    -Tångöga! säger Gyltes mamma med lättad röst.
    -Hej, säger Tångöga med minst lika lättad röst.
    -Vad har hänt?! säger hon sedan.
    -Det är en lång historia, men det finns en sak du borde veta om Gylte, säger Tångöga med låg röst.

    -Sa någon mitt namn? säger en skrattsam röst som är välkänd.
    Det kunde inte vara sant. Hade han hört rätt?
    -d..d..d, vad det enda Tångöga kunde stamma fram.
    -Hur? säger Tångöga frågande.
    -När du hade försvunnit hittade flocken mig och hjälpte mig, säger Gylte.
    -Mamma då? frågade Tångöga Gyltes mamma.
    -Jag beklagar Tångöga, men hon klarade det inte, säger Gyltes mamma med sorgsen röst.
    Något inne i Tångöga brast. Han var så glad att Gylte klarat det men samtidigt sorgsen för hans mamma.

    Tångöga kom över det och han fortsatte att leva ett bra liv tillsammans med Gylte och flocken. Gylte och Tångöga fick sin egen kalv som fick namnet Charlie.

  25. Han lyssnar och lyssnar efter ljudet. Tångöga simmar det hållet där han hör det. Han vill så gärna träffa kaskelotfamiljen. När han simmar möter han några andra kaskelotfamiljer men han hör fortfarande sången så de är inte den familjen han ville till. Tångöga fortsätter att simma, ljudet låter mindre. Han simmar så snabbt han kan för att inte ljudet ska sluta låta. Efter ett tag börjar han höra ett annat konstigt ljud ovanför honom. Det kommer några vågor. Han tror att det kommer ett järndjur. Men som tur är åker det iväg.
    Tångöga pustar ut. Tänk om han skulle blivit träffad av en harpun och dött. Tångöga simmar vidare. Nu börjar ljudet låta högre igen för han kommer närmare ljudet. Nu låter ljudet jättehögt. Ljudet kommer mot honom. Han blir rädd, men helt plötsligt möter de varandra. Tångöga tror att han ser sin mamma.
    -Tångöga är det du? säger mamma
    -Mamma är det du?
    Tångöga simmar mot varandra och förstår att de äntligen har träffat varandra igen.
    -Vad fin sång ni sjöng! säger tångöga
    -Tack, säger mamma

    Dagen går och tångöga och mamma är tillsammans hela tiden. Nu kommer de alltid vara rädda om varandra.

  26. Han följde ljudet och mycket snart kom han till en dal. Han höll avståndet mellan dalen. Han hörde fortfarande kaskeloternas sång. Det var så vackert, havet var blått och färgglada fiskar simmar förbi. Och det fanns gott om bläckfiskar. En bit bort såg han en suddig figur. Det liknade en kaskelot men han var inte säker. Figuren blev större och större.
    -Tångöga! ropade figuren och snart såg Tångöga sin moder. Han kunde inte tro sina ögon.
    -Moder! skrek han. Mycket snart kom hela flocken som han saknat så. Tångöga sa hon igen. Är det du min son. Ja moder det är jag. Jag berättade allt för henne. Att jag hade slagits med en jätte bläckfisk och träffat delfiner och gamle krabbe. Du har varit med om mycket svarade modern vill du veta vad jag har varit med om? Ja! Svarade Tångöga snabbt. Jo när jag blev skjuten av harpunen när de järn djuren hade lämnat kom ett anat järn djur. Men de hjälpte mig och gav mig mediciner så jag blev frisk. Men det de inte kunde ta bort var ärret som jag har på ryggen titta!
    Tångöga tittade på det var väldigt stort. Varför ser du ledsen ut moder? frågade Tångöga. Jag tyckte jag har varit världens dåligaste moder man kan va. Vem lämnar sitt barn själv i ett jätte stort hav så han får klara sig själv och ta allt på allvar. Men börjar Tångöga. Du skulle njuta av barndomen istället för att slå någon och nästan dö snyftade hon. Moder utan dig skulle jag aldrig vara här sa Tångöga.
    Hela flocken snyftade men sedan kom ledaren
    -Ni kan väl inte stå här och gråta hela dagen,vi har bläckfiskar att fånga.

  27. Han började simma mot sången som han hörde. Bara av att veta att det han var på väg mot något bra gjorde att han tyckte att vattnet blev mycket finare och gladare. På vägen så såg han bardvalar som lekte med varandra och hade det roligt. Tångöga började att simma ännu snabbare. När det bara var en liten bit kvar så hörde han ytligt att det var kaskeloternas sång och inte något annat.

    Tillslut kommer han fram och ser hela flocken inklusive modern och Gylte. Han simmar så fort han kan fram till modern. De kramas så länge att de andra får säga till de att sluta för att de också ville säga hej. Tångöga kramas med alla.
    -Var har ni varit, jag har letat efter er? sa Tångöga.
    -Vi har varit i väst och letat efter mat, sa ledaren.
    -Men hur överlevde mamma och Gylte? sa Tångöga.
    -Din moder drog vi ut harpunen ur och hjälpte henne att läka alla såren med olika växter. Och Gylte hittade vi ett tag efter att hajarna hade attackerat henne. Men de hade inte kommit så djupt in i henne så att hon gick att rädda, sa ledaren.

    Efter alla frågor så bestämde de sig för att de aldrig skulle skiljas åt igen.

  28. När han simmade närmare märkte han att ljudet försvann. Han hörde ett ljud det lät som ….. ett järndjur! Det kom bara närmare men Tångöga kunde inte röra sig. Hans kropp ville inte. Han kände hur något vasst åkte igenom honom. När han kollade såg han att det var en harpun men han var inte död och det gjorde inte ont?

    Han hörde ett ljud. Det var hans mamma som ropade på honom. Han försökte simma men han satt fast i något.
    – Mamma!
    Allt blev svart och han märkte att han var under ett isblock. Han såg att han var fortfarande ett barn.
    Hans mamma puttade undan isblocket. Tångöga hade fått ett sår efter att spetsen från blocket som hade åkt in i honom.

    Han och Tångögas mamma simmade upp mot ytan och där var alla kaskelotterna. Han simmade så snabbt han kunde till Gylte. Gylte sa:
    -Vad gör du?!
    -Vad jag har saknat dig, sa Tångöga
    -Vad menar du jag har var här hela tiden, sa Gylte Mamma ropade på honom. Tångöga simmade till henne. Han frågade vad som hade hänt sa hon.
    -Du stöte i ett isblock och det rasade och du svimmade.
    Så det var bara en dröm tänkte Tångöga lättat.
    Men allt hade känts så verkligt.

  29. Han simmar mot sången hör ljudet strömma in i honom .Han ser en val som är jättestor och väldigt lik gylte fast det är inte hon. Han frågar om hon sett en annan grupp kaskeloter och hon svarar att hon såg en liten grupp en äldre liten skadad mamma och en lite gyngre val lite mindre an tongöga själv. Tongöga säger tack och simmar en bit bort och ser gylte och tongögas mamma. Nu var sökandet på resten av flocken i full gång. Gylte hade klarat sig och förklarade att. Det var svårt att få bort ålgan men att dom slet av den innan köttet. Sedan flydde hon och hittade tongögas mamma som strövade runt i havet. Och tongöga berättade om allt som hadde hänt. Nu var dom trötta och glada att se varandra men dom bestämde att de skulle söka efter flåken imorgon nu behövde dom vila.

  30. SLUTET

    Han hörde Tångögas ljud men han kunde inte se honom för det var så grumligt. Han blev jätteglad av att höra ljudet. Plötsligt såg han Gylte. Det var länge sen vi träffades. Dom pratade jätte länge . Så träffade Gylte fler hajar och då kom han undan. Så levde dom lyckliga i alla sina dagar.

    Slut

  31. Han simmar fram mot flocken. Men innan han kom fram dök tre späckhuggare fram. De sa till honom att han skulle dö för att han hade lämnat flocken ensam. Tångöga trodde inte på det och försökte simma förbi dem men det gick inte. De gick till attack och Tångöga försökte att försvara sig men det gick inte. En av späckhuggarna bett honom i ryggen. Men innan han sjönk såg han sin moder och Gylte. Han blev överlycklig att de levde men han kunde inte göra något för dem. Precis innan det blev helt mörkt såg han att Gylte gick till attack och att hon dök ned till honom. Hon sa, Jag tänker inte mista dig igen!

  32. Han började simma långsamt till dom men plötsligt såg tångöga ingenting. När tångöga inte kom någonstans hörde tångöga att kaskeloternas sång blev tystare och tystare och till slut hörde tångöga ingenting. Tångöga tänka att han inte skulle ge upp och då tänkte han på vilket håll han hörde dom. Sen simmade tångöga det snabbaste han kunde fast han hade ont och sen så kom tångöga närmare och närmare och till slut såg han vilka det var och det var alla kaskeloterna. Det snabbaste han kunde simmade tångöga till dom. Men när Gyltes mamma frågade vart Gylte var så blev alla ledsna. När dom fick reda på att Gylte var död och sen när ingen var ledsen igen så simmade dom med tånöga och tångöga sa att han aldrig skulle smita iväg igen.

  33. Han simmade åt det hållet han hörde kaskeloternas sång. När han hade simmat en bit såga han kaskeloterna. Och när han kom fram till dom så började dom prata.

    -Hej ,sa Tångöga.
    -Hej, sa dom andra kaskeloterna.
    -Vill du att jag ska visa dig en sak,sa en kaskelot.
    -Ja,sa Tångöga.
    -Kom då,sa kaskeloterna.

    Då simmade de iväg. När dom hade simmat en bit så kom dom fram till en port.
    vad är detta för port, sa Tångöga.
    Detta är en port till en fantastiskt värd, sa kaskeloten.
    Och så öppnande kaskeloten porten. När Tångöga såg in så blev han överraskad.

    -Det är fantastiskt värd, sa Tångöga.
    -Ja det är det , sa kaskeloten.
    -Här vill jag bo,sa Tångöga.
    -Ja det ska du också, sa kaskeloten.
    -Va? Tack så mycket, sa Tångöga.

    Sen när han hade bott där ett tag. Så var han jätte lycklig och sen levde han hela sitt liv. Här i den här fantastiska världen. Sen han flyttade in så har han inte lämnat detta fantastiska ställe.

  34. Han simmade bort dit där han trodde att ljudet kom ifrån.

    Sen fick han syn på ett järndjur och lyssnade noga vart ljudet kom ifrån och då hörde tångöga att det kom från järndjuret.

    Sen såg han att harpunen står riktad mot honom och sen hörde han att någon skrek.
    – stjut nu!
    Tångöga han precis flytta sig undan harpunspjutet innan den nästan träffade han i magen.
    Sen flydde han så snabbt som han kunde bort där ifrån.

    Sen hörde han ljudet bakom honom och där ser han en flock kaskeloter och sen frågar tångöga om han fick hänga med dom på deras färd.
    och det fick han göra.

    Till sist kom det fram en liten kaskalot till tångöga och frågade tångöga om han ville leka med henne.
    Och till slut blev de vänner och hittade på roliga saker tillsammans.

    Och tångöga hade glömt bort att gylte och hans mamma var borta. För att han hadde så roligt med sin nya vän stela.

  35. Han simmade dit och där så såg han sin mamma och då var det som om han drömde för han trodde ju att hon var död.
    När han sa:
    – Är det du mamma?sa hon.
    – Vem är du? Då blev Tångöga förskräckt.
    Han sa:
    – Det är jag Tångöga.
    Då sa mamma:
    – Jag skämtade det är klart jag vet vem du är!!!
    Då sa Tångöga:
    – Bra jag har saknat dig så.
    Tångöga frågade:
    – Vad hände? Hur överlevde du?
    Då sa hon:
    – Jag kan beretta på vägen hem.
    – Okej, sa Tångöga. När hon hade berättat och dom hade kommit hem så var allt som vanligt igen.

  36. Han simmade snabbt.han såg en kaskelot och en till och en till. Han ser flocken. Han ser hur alla kollar på han. Tångöga blir så glad. Tångöga kramar alla. Dom skrattar och är jätte glada.

    En av kaskeloterna frågar Tångöga vad han vill göra.
    jag vill leka pijett. Dom leker pijett och lever lyckliga i alla dagar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *