Lässtjärnornas berättelser inom temat ”På flykt”

flykting

www.flickr.com Jan Sefti Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0)

https://www.flickr.com/photos/kurdistan4all/4414559551/in/photolist-7J6LKH-7GpZzp-7J8rXC-7GF2ZW-7GpZze-7GpZz6-7H2PZj-7

I kommentarsfältet kan du läsa lässtjärnornas berättelser inom temat ”På flykt”

Våra egna böcker/berättelser – Tälta aldrig själv i skogen av Elin & Ebba

imageBildkälla www.flickr.com Namn: Fabian Viana
(CC BY-NC-ND 2.0)

TÄLTA ALDRIG SJÄLV I SKOGEN

Klockan ringer tidigt på morgonen för att jag och min bästa kompis Elsa ska åka och tälta för första gången själva i skogen. Jag går upp ur min knarriga säng. Jag känner det kalla golvet under mina fötter och jag börjar packa. Jag packar ner varma kläder, tjocka strumpor, mat, dricka, sovsäck och liggunderlag. Elsa fixar tältet. När jag packat klart går jag ner för min nymålade vita trappa och äter frukost. När jag är helt klar ringer jag till Elsa så att dom kommer och hämtar mig.

– Hej Elsa!
– Tjena!
– Är du klar så att vi kan sticka? säger jag
– Jaja, jag är klar.
Jag kramar och säger hejdå till mamma. Vi går ut i den kalla luften och hoppar in i den röda bilen.
När vi kommit halvvägs stannar vi för att Elsa måste gå på toa. Elsa går ut ur bilen. Hon går runt en buske och gör sina behov.
Vi kör vidare när Elsa är klar. Efter 10 minuter kommer vi fram. När vi är framme hjälper Elsas pappa oss att ställa upp tältet. Sen kör han iväg. Vi packar upp våra saker. Lägger våra liggunderlag och sovsäckar bredvid varandra. När pappa har åkt iväg så packar vi upp våra badkläder som ligger längst ner i våra väskor och går ner till sjön som ligger precis bredvid tältet. Vi badar länge i den vackra sjön. Vi är helt skrynkliga i huden när vi kommer upp, eftersom vi har badat länge.

– Jag fryser! Kan vi gå upp till tältet och byta om? säger Elsa.
– Ja! Kom så går vi.
– Ska vi grilla köttbullar eller korv idag? säger jag.
– Vi tar köttbullar, säger Elsa.
– Elsa sätter du på grillen så fixar jag resten?
– Jaja, jag sätter på grillen.
Maten blir äntligen klar. Stjärnorna lyser fint på den mörka himlen.
– Så bra du grillar Kajsa, säger Elsa.
– Tack! Jag tyckte också det var väldigt gott, svarar jag nöjt.
– Elsa, har du ätit upp så vi kan gå in i tältet och mysa lite? undrar jag.
– Ja! jag är klar nu, svarar Elsa.
Vi går in i tältet och äter godiset som vi har tagit med. Efter ett tag börjar våra ögonlock bli tunga och vi lägger ifrån oss godiset och somnar direkt. Jag vaknar av ett konstig ljud. Jag öppnar tältet och ser ett rådjur som äter på en buske. Då väcker jag Elsa.
– Har du sovit gott Elsa?
– Ja! men jag har hört många konstiga ljud.
– Har du sovit då?
– Ja! Jag har inte hört några ljud bara nu precis.
– Vi ska väl ut i skogen efter frukosten?
– Ja, det skulle vi väl göra.
Vi tar på oss kläder och går ut. Vi tar med oss en korg så att vi kan lägga i svamparna om vi hittar några. Vi hittar mycket svamp så korgen är nästan full.
-Kom Elsa, här finns det jättemycket svamp.
-Ja! Jag kommer, här finns också jättemycket.
När vi har varit ute länge så går vi tillbaka till tältet men vi hittar inte tillbaka till tältet. Vi går bara rakt fram och då kommer vi fram som vi gjorde innan och då märker vi att tältet är flyttat några meter. Vi går in i tältet och ser inget konstigt det är bara flyttat några meter. Vi går runt hörnet där vi har hängt upp våra badkläder på tork. Vi tar på oss våra badkläder och går ner till sjön och badar. Vi står på händer och gör kullerbyttor i vattnet så det är en jätterolig badstund. Vi går upp och hänger upp våra badkläder på tork som vanligt. När vi har hängt upp våra badkläder så ser vi att tältet är snurrat. Öppningen är på samma håll som linan som vi hänger upp våra badkläder på. Det var det inte innan. Vi blir lite rädda.

-Kom så äter vi Elsa, säger jag.
-Ja! Jag kommer ska bara gå in och hämta köttbullarna som vi ska ha.
-KAJSA!
-Ja, vad är det? säger jag.
-Väskan med vår mat är borta.
-Va! Är du säker?
-Ja, den är ju inte här, suckar Elsa oroligt.
Vi letar efter väskan i fem minuter. Tillslut hittar jag den.
-Har du lagt den där, Elsa? undrar jag.
-Nej, har du?
-Nej absolut inte. Vem kan det då vara?
Vi blir väldigt rädda, men vi går ut och sätter på grillen. Maten blir väldigt god. Vi äter så att vi får ont i magen. Vi går in i tältet och lägger oss ner i sovsäcken och somnar direkt. När jag vaknar nästa dag så ligger inte Elsa där. Hon är uppe på berget och försöker få mottagning på mobilen så att hon kan ringa till sin pappa. När Elsa kommer tillbaka, frågar jag:
-Fick du tag på din pappa?
-Nej! Jag tror att han sover.
-Okej! Vad ska vi göra idag tills vi får tag på din pappa? säger jag.
– Vi kan gå en runda i skogen och se om vi hittar några djur, säger Elsa.
– Ja, det kan vi!
– Ska vi gå nu eller vänta lite? säger jag.
– Ja! vi kan ju nu om du vill, säger Elsa.
Vi går upp mot berget så att vi kanske kan ringa Elsas pappa.
Elsa väntar på pappas röst i andra änden.
-Hej pappa!
-Hej Elsa! Hur är det?
-Det är väl bra, säger Elsa. När kommer du och hämtar oss?
-Vet inte. När vill ni att jag ska komma?
-Du kan komma om två timmar så hinner vi packa ner allt, säger Elsa.
-Okej, då kommer jag vid två, säger pappa.
-Hejdå! säger Elsa
-Hejdå!

Elsa och jag går tillbaka till tältet för vi måste börja packa. Vi börjar att packa flitigt och bra ända tills jag upptäcker att min bikini inte är där. Jag hade ju hängt den precis bredvid Elsas bikini på linan bredvid tältet. När pappa kommer har vi fortfarande inte hittat min bikini. Jag blir lite ledsen men vi får ändå åka hem.

När vi vänder oss om för att ta en sista titt på vårt lägerställe genom bilens bakruta ser vi en skäggig man klädd i min bikini stå och vinka glatt åt oss.
– Gasen i botten! skriker vi till Elsas pappa och bestämmer oss för att aldrig tälta ensamma igen!

Kaskeloternas sång av Bent Haller – våra egna slut på boken

kaskelot

www.flickr.com, Arran Bee,Whale’s Tail, Kaikoura (CC BY 2.0)

Vi lässtjärnor har läst boken ”Kaskeloternas sång” av Bent Haller. Boken handlar om en valunge, Tångöga, som tillsammans med sin vän Gylte förlorar kontakten med sin flock. Boken hade ett öppet slut så vi läsare hade själv möjlighet att avgöra hur det skulle gå för huvudkaraktären Tångöga. Läs våra egna slut i kommentarsfältet nedan.

Delarna, Alexander

Delarna, Alexander

Vi stod på skolgården vi hade precis haft skolavslutning jag såg hur hennes guldaktiga hår blänkte i solen. Hon gick till sina kompisar jag hörde hur de fnissade. Sedan försvann dom iväg. Samtidigt kom mina kompisar. Vi tog var sin korv med bröd och satte oss på en bänk. Vi snackade om vad vi skulle göra på sommarlovet. Alla skulle göra något kul förutom jag. Micke skulle åka till Legoland, (förresten är Micke en förkortning av Mikael.) Sanna skulle besöka sin mormor och morfar i Norge. Och Axels kusiner skulle komma, dom kommer från Spanien(hans kusiner heter Abril det är en tjej och Basilio som är en kille förresten har jag varit kär i Abril). Och så har vi mig Alexander, och vad skulle jag göra absolut ingenting.

På kvällen när jag satt i mitt rum och skulle packa ner alla mina kläder. Hörde jag två människor bråka. När jag nästan var klar satte jag mig på en stolen vid fönstret. Dynan på stolen var hård och obekväm. Då såg jag två personer stå lite till höger om porten till skolan. De bråkade om något. Det såg ut som om det var den där blonda tjejen Elsa som stod där och någon lång man. Jag såg något som såg ut som en pistol i hans ficka. Han såg ut att vara runt 25 år. Jag hör dom ungefär säga:
– Ja,ja du får det om en vecka. Hon sa det med darr i rösten.
– Jag vill ha det om tre dagar.
– Annars.
Han strök sitt finger över sin hals.
Jag hörde henne svälja fast att jag var på andra våningen. Jag råkade tappa ett suddi som jag höll i. Och då sa jag:
– Hoppsan.
Han kollade åt mitt håll. Som tur var hann jag gömma mig bakom väggen innan han såg mig. När jag kollade upp igen var de redan borta.

Efter ungefär 5 minuter kom Axel och Micke. Jag hade suttit som förstenad vid fönstret.
När klockan var halv tio hade vi packat klart. Sanna stod redan på skolgården och väntade på oss. Hon sa hejdå till sin tjej kompis som gick ut från skolgården när vi kom.
– Var har ni varit, sa hon.
– Jag har väntat här i tio minuter.
– Alexander här satt och kollade ut genom fönstret. Sa Micke.
Jag sa ingenting. När vi kom ut från skolan cyklade jag och Sanna åt höger och Micke och Axel till vänster. När Sanna skulle svänga sa vi hejdå och att vi skulle träffas i morgon i parken. Vi hade inte sagt ett enda dugg under hela cykelturen.

När jag kom hem kände jag lukten av spagetti och köttfärssås från köket. Mormor kom och kramade mig. Sedan sa hon hej.
Efter det gick hon tillbaka in i köket. Jag gick genom korridoren sedan ner för dom knakande trapporna och öppnade dörren till källaren jag tände lampan och satte mig vid mitt skrivbord i mitt rum, tog fram min skol-iPad gick in på ett dokument som heter Min dagbok och började skriva. Jag såg henne prata med någon 25 åring jag tror att hon sa att han hette Jonas.

Mormor kom ner och sa att maten var klar och att jag skulle komma. Jag gick upp för trappan in till köket och satte mig vid matbordet.( Jag började äta.)
– Är det gott, sa mormor.
– Jaa, sa jag med munnen full av mat.
Sedan åt vi i tystnad i ungefär 6 minuter.
– Mormor frågade om jag ville ha mer mat.
Jag nickade.
– Mycket eller lite, sa hon.
– Mycket, sa jag.

Klockan blev nio sedan halv tio.
Då sa mormor att jag skulle gå och lägga mig.
Jag gick ner för trappan och då hittade jag den, nyckeln. Jag tittade runt och såg en lucka under ett av trappstegen som jag inte sett förut. Jag stoppade in nyckeln, Nyckeln passade. Jag vred om öppnade till den lilla luckan. Där låg ett skrin. Det var ett träskrin med åtta snäckor ovanpå i mitten av locket fanns det en symbol, symbolen var rund och såg ut att vara i brons i kanten av symbolen fanns det fem små diamanter men 3 st saknades. I skrinet fanns en nyckel och ett foto.
På fotot såg jag en tjej, en pappa, en mamma och en hund.
Dom stod framför ett stort vackert hus med en stor trädgård. När jag kollade närmare såg jag en lapp. På lappen stod ”denna nyckel öppnar d r n s m l r .” Någon hade rivit bort den andra delen. Jag vred och vände på skrinet och i botten såg jag en halv karta.
– Vad gör du Alexander? sa mormor
– Inget, svarade jag
– Jag vill att du går och lägger dig nu
– Okej, sa jag
Innan mormor kom hann jag låsa luckan och stoppa skrinet under sängen. Mormor kom ner och sa godnatt. Sedan gick hon upp. Jag låg i sängen och tänkte på vad jag hade hittat.

På morgonen när jag vaknade hörde jag mormor i köket. Jag kände lukten av bacon och ägg. Jag älskar bacon och ägg. Efter frukosten borstade jag tänderna och sedan skyndade jag mig till parken. Jag skulle träffa mina vänner där. Jag väntade en stund och då såg jag Elsa. Jag gick fram och sa hej.
– Hej, sa hon
– Vad gör du här? sa jag
– Jag väntar på mina tjej kompisar
– Men vad gör du här då, sa hon
– Jag väntar på mina kompisar
– Okej, sa hon
Efter en stund sa jag
– Jag såg dig prata med någon igår kväll, bråkade ni om något, frågade jag.
– Nej, och du behöver inte lägga dig i mina problem och skulder.
Jag såg hur hennes ögon fylldes av vatten. En tår rann ner för hennes kind. Och i samma sekund kom hennes kompisar och omringade henne. En av dem skällde på mig. Dem sa till mig:
– Varför är hon ledsen. Det var Lena, hennes kompis, som sa det.
– Varför.
Jag kunde inte få ut ett enda skit ur mig.
Sedan sa hon igen:
– Varför
Till slut sa jag:
– Jag vet inte, med en darrig stämma.
Som tur kom mina vänner och räddade mig ut ur den här knipan. Jag hörde Sanna och Micke säga till Lena:
– Varför gör du så
– Tre mot en är inte så shyst, det var Sanna och Micke som sa det.
Seda började Axel prata med mig och jag hörde inte vad dem sa längre. Vi gick och tog en glass, och jag förklarade vad som hade hänt. Vi kom överens om att träffas på lördag. Vi skulle och gå på tivoli alla skulle betala sin egen biljett och mat.

På fredagen frågade jag mormor om vi hade några pengar över.
Hon sa:
– Här har du fem hundra kronor men jag vill att du ska ha minst 50kr kvar. Du får inte prata med några främlingar och jag har skrivit mitt telefonnummer på en lapp.

På kvällen satte jag mig i sängen och tog upp skrinet. Då såg jag det stod ett årtal och ett namn. Det stod 1906, det var 100 år sedan, namnet var Svensson. Jag tog upp min iPad och sökte på Svensson det kom upp tivoliSve 100 år. Då fattade jag att Vi skulle till TivoliSve. Mormor ropade att det var mat. Jag la undan skrinet. Efter maten hade klockan blivit så mycket att det var dags att gå och lägga sig.

På morgonen vaknade jag klockan 6. Då hade jag 4 timmar på mig innan vi skulle träffas. Jag hällde lite mjölk i en skål och tog fram flingorna och började äta. När jag hade ätit satte jag mig i soffan och satte på tv-n jag kollade kanske i 1 timme. Sedan gick jag in i badrummet och duschade när jag hade duschat borstade jag tänderna och klädde på mig. då hade klockan blivit 9. Mormor vaknade och sa hejdå.
När jag hade kommit till tivolit såg jag Sanna, Mikael och Axel. Jag sprang till dem och sa hej. Dem hade väntat i ungefär 3 minuter men det var fortfarande 4 minuter tills tivolit öppnade. När tivolit hade öppnat åkte jag några karuseller. Jag och mina vänner köpte oss lite sockervadd med lite menade jag mycket. Jag räknade mina pengar och nu hade jag 400 kr kvar, eftersom att få komma in hade kostat 80 kr och sedan var det gratis att åka alla karuseller och socker vadden hade kostat 20 kronor. Vi snackade lite och då såg jag henne. Jag gick farm till henne. För första gången såg jag in i hennes ögon, dom var blå gråa. Hon drog in mig i ett gränd och berättade allt.

Slut
Fortsättning följer

Nästa del påkommen, Alexander

Detta är första delen på alexanders sida i en bokserie som jag skriver.

Mobbad

Mobbad

-John skynda dig, skolan börjar snart! ropar mamma.
-Ja, jag kommer! ropar John lite surt till svar.
Idag börjar den 12 åriga John i en ny klass på Bärjadalsskolan i Vikhög.
Han har flyttat ifrån allt han trivdes med bara för att mamma och pappa skulle skiljas.

-Vad lång tid det tog, säger mamma stressigt.
-Ja, men jag skulle bara..
Mer än så hinner han inte säga för än mamma avbryter han.
– Ät upp din smörgås så att vi kan sticka.
Mamma verkar stressad, så John skyndar sig att äta upp och borsta tänderna.

John sitter i bilen. Han är spänd. Tänk ifall alla i klassen retar honom eller ännu värre fryser ut honom. När de är framme vid skolan släpper mamma av John och säger adjö.
Sen for hon iväg.

Nu står han här. Mitt på skolgården. Han ser massa barn som jagar varandra, spelar basket, klättrar och spelar plank. Klockan ringer in och han tar rygg på några som ser ut att vara i sin egen ålder. När han kommer in i korridoren slår lukten av hat emot honom. Det känns som om någon eller några stirrar på honom.

Läraren öppnar dörren och alla nästan trillar in i klassrummet. Sen är det min tur. Jag går försiktigt fram för att ingen ska se mig men läraren upptäcker mig.
-Hej! säger hon.
– Jag heter Kristina och ska vara din lärare här på skolan.
-Hoppas du kommer att trivas! säger hon.
Den väldigt stora läraren med kortklippt hår tar tag i min hand och drar in mig.

När jag kommer in blir alla tysta. Alla stirrar på den blonda killen med slitna ljusblå jeans och grön t-shirt. Jag känner hur det hettar till om kinderna och jag försöker dölja det. Efter en tid som känns som en evighet ber Kristina mig att sätta mig ner bredvid nån som hette Amalia. Sen drar lektionen igång. I slutet av lektionen tappar alla koncentrationen så det blir helt omöjligt att jobba när alla sitter och skriker. När klockan ringer ut för rast är jag sist ut. Jag vet ju inte vart jag ska ta vägen. När jag kommer ut på skolgården ser jag alla mina klasskamrater, fast ingen verkar se mig. Plötsligt blir jag knuffad och trillar framlänges ner i asfalten och skrapar upp knät.
– Förlåt! säger någon sarkastiskt.
– Det var inte meningen, säger nån annan hånande.
Jag ser mig om och märker att det var Jonathan, Oliver och Alexander. Jag är på väg att gå där ifrån när Alexander drar i min arm så att jag snubblar.
-Vad är ditt problem? skriker jag.
-Jag har ju inte gjort dig något!
Killarna är tysta en stund men ser sedan hotfulla ut.
– Du ska inte tro att du är något, säger Oliver.
– Bara för att du är ny ska du inte tro att vi ska släppa in dig i klassen och låta dig vara med, säger Jonathan.
Jag kollar mig om, ingen värkar märka att nån står här och hotar mig.
– Du ska inte tro att någon kommer hjälpa dig, säger Alexander självsäkert.
– Ingen och då menar jag ingen vågar säga emot oss.
– Vet du varför?
Jag hinner inte ens svara för en Alexander svarar på sin egen fråga.
– För att alla vet att ifall dom säger emot oss åker dom på stryk, hotar han.
De släpper mig och jag springer iväg. Sen ropar dem efter mig att ifall jag skvallrar så är jag körd.

När rasten är slut går tiden så långsamt. Lektion efter lektion sitter jag och försöker koncentrera mig. Men det går inte. Jag kan inte glömma det som hände på rasten.

När skolans första dag äntligen är slut så springer jag hem. Jag hatar denna skolan, hatar! skriker jag ut när ingen annan hör. Det värsta som hade kunnat hända har hänt.
-Jag är mobbad, snyftar han för sig själv.

Hemma frågar mamma hur första skoldagen hade varit.
– Bra, mumlar jag.
Jag vågar inte berätta om allt som har hänt. Alexander, Oliver och Jonathan verkade verkligen mena det dem sa. Sen orkar jag inte med mamma mer. Jag springer in på mitt rum. Rummet luktar ruttet, ruttet och gammalt. Ingenting är upppackat än. Allt ligger fortfarande i flyttlådor. Jag slänger mig på alla flyttlådor och orkar inte med livet längre.

Nästan hela höstterminen har gått nu. Varje dag sen första skoldagen har John blivit mobbad. Han har själv inte vågat säga något, och ingen annan har heller vågat säga något. Men han har iallafall fått en vän, Axel.

John går till skolan som vanligt idag. Hans byxor är söndriga och dem blå lila fläckarna är så stora så att dem inte går att dölja. Han tänker på att han måste våga säga ifrån. Fast han vet att det aldrig kommer hända. Rasten börjar och som vanligt är han sist ut för att försöka undvika Jonathan, Oliver och Alexander. Men han lyckas aldrig. De hittar alltid honom och fortsätter håna honom och dra ner honom på marken.

Jonathan och Oliver håller fast mig medans Alexander retas. De slänger ner mig på marken och fortsätter att retas. I ögonvrån tycker jag mig se att resten av klassen är påväg mot oss. Som om dem äntligen skulle våga hjälpa mig. Ett hopp tänds i mig. Så händer det! De andra i klassen hjälper mig upp och säger till Jonathan, Oliver och Alexander att det dem gör är fel. Sen går allting så fort. Jonathan, Oliver och Alexander får gå upp till rektorn och jag får gå upp till kuratorn för att berätta om allt som har hänt.

I slutet av skoldagen kommer Jonathan, Oliver och Alexander till mig och säger förlåt. Anledningen till att dem mobbade mig var att dem var avundsjuka.
– Jag förlåter er, säger jag.
– Men ni måste lova att aldrig mer mobba någon!
– Vi lovar, säger dem i kör.
– Kan vi bli vänner? frågar dem sen.
– Vi kan försöka, svarar jag.

Med tiden blev John, Alexander, Oliver och Jonathan goda vänner. När killarna slutade mobbas försvann mobbningen från Bärjadalsskola och fler elever ville gå där. Killarna är vänner än idag och jobbar för att förinta mobbningen.

Alice Perssons sommar

Alice Perssons sommar

Jag är 10 år och jag fyller 11 år på fredag. Jag har blont hår och jag älskar att ha flätor för det passar med mina blåa ögon. Jag älskar att ha en prickig klänning och ett hårband.. Det är sista dagen på sommaren jag vaknar klockan 09:17 och ingen annan är vaken. Jag sätter mig vid datorn och kollar på bilder på hundvalpar. Klockan 10:45 kommer mamma ut ifrån sitt sovrum, hon hade en hemsk frisyr och jag blev lite rädd när jag såg henne. Min pappa och mamma är skilda och mamma får ta hand om mig själv för pappa tar hand om min låsassyster som han har fått tillsammans med sin nya fru. När mamma sätter sig på stolen i kökek så är hon jättetrött. Jag går ut i köket och sätter mig brevid henne. När jag frågar mamma om vi kan skaffa hund så säger hon
– Lilla söta Alice jag har sagt det innan och jag säger det igen jag vill inte ha någon hund just nu.
Då skriker jag att jag inte har något husdjur och att jag inte känner någon på hela Öland. Även om jag faktiskt gör det för det är ju här jag bor. Jag går in och lägger mig på soffan i vardagsrummet. Efter ett tag kommer mamma in och sätter sig brevid mig i den gamla soffan. Hon har med sig lite lunch till mig för att klockan redan var 14:00 och mamma skulle iväg lite. Jag låg i soffan säkert i 3 timmar och sen kom mamma hem. När mamma kom hem så hade hon en stor bur i ena handen och en liten låda med hål i. Hon sätter ner buren på marken lägger i lite strö och sedan häller hon ut det som var i lådan. Det var en hamster, jag hoppar upp på mamma och kramar henne så hårt jag kan. När jag har kramat henne färdigt så räckte hon fram något mot mig. Det var ett kvitto på att hon hade köpt ridlektioner till mig. Jag kramar henne lika hårt igen sedan säger jag att jag älskar henne. Då säger mamma
-Jag älskar dig med men vad ska hamstern heta? frågade mamma.
-Hamstern ska heta Ludde Persson!,svarade jag
-Pip, sa Ludde och då skrattade vi.
Sedan gjorde vi i ordning till Ludde och gick och la oss.
Jag somnade inte jag bara tänkte på att mina ridlektioner skulle börja imorgon.
Nästa dag så vaknar jag tidigare än jag någonsin gjort. Men konstigt nog hade mamma redan vaknat. Hon hade gjort frukost och kokat te redan. Hon tittade snällt på mig och hon hade ställt Luddes bur på bordet. Vi åt frukost och pratade om hur kul det skulle bli för mig att börja rida idag. Efter frukosten så åkte vi till stallet för klockan var 10:00 och min ridlektion börjar 10:25.När vi körde ut från uppfarten så såg jag en svart katt så jag behövde spotta tre gånger, då blev mamma sur för att jag spottade på hennes nya svarta bil med skinnklädsel. Sedan sjunger mamma med på radion för att det är hennes favoritlåt som dom spelar, men jag tycker inte om den låten så jag stänger av radion. När klockan var 10:21 så såg jag stallet och hagen med alla hästar i olika färger. Då längtar jag verkligen tills jag får lov att rida!När vi är framme vid stallet så är klockan bara 10:23 och ridläraren och vi är dom ända som är där, jag kollar omkring mig och så ser jag en hästskit som luktar starkt och äckligt men det säger jag inte. Man hör bara hästarnas gnäggande och några traktorer som kör på åkern på andra sidan vägen på odlingsmarkerna där dom odlar alla bönor, som jag inte gillar för dom bara luktar äckligt. Sedan frågar min ridlärare mig om jag vill se alla hästarna. Då nickar jag till svar och följer med henne in i den långa gången med gnäggande hästar. Ridläraren, som heter Petra och har långt blont hår, en ridhjälm, en väst av något slag och några konstiga byxor med två fläckar på knäna som var fastsydda, visade mig alla hästarna och jag fick välja vilken häst jag ville ha. Jag valde en häst som heter Miramo för jag tyckte att han var finast. Sedan pratade min mamma och ridläraren jättelänge. Till slut slutade dom prata och mamma åkte hem. När mamma hade gått så kom alla andra barnen och vi skulle börja rida. Hästarna hade redan sadel och träns på sig och dom var borstade. Sedan började vi rida. Det var jättesvårt i början men sedan blev det lättare och när jag minst anade det så stegrade sig Miramo och jag ramlar baklänges och landar på min högerarm. När min ridlärare försöker ta tag i min högerarm och dra mig upp så skriker jag för att det gör så ont, jag började gråta och jag ville bara att det skulle vara över och att min arm skulle vara bra igen. Resten av tiden som jag väntade på mamma låg jag bara på marken och blundade.Efter bara 1 minut så kommer min mamma och vi åker in till akuten, på akuten säger dom att armen är bruten och sätter på ett gips. Jag får inte lov att gå till skolan på 3 dagar och jag får inte rida längre för mamma, hon tycker det är för farligt
När det har gått tre dagar så är jag tillbaka i skolan och alla frågar vad som har hänt. Först så kom bara min bästis Sofie och min pojkvän Mons och frågade vad som hade hänt men sedan kom hela klassen och ställde sig runt mig i en enda stor cirkel. När nästan alla hade frågat så sa jag
– För fem dagar sedan så fick jag ridlektioner av min mamma och för fyra dagar sedan så gick jag på den första ridlektionen och då ramlade jag av en häst som heter Miramo och bröt armen. Och nu får jag inte lov att rida längre, jag hatar min mamma, jag bryr mig inte om om jag har brutit armen jag vill verkligen rida på Miramo igen, säger jag och snörvlar för jag är lite ledsen fortfarande.
När jag skulle gå hem från skolan så rörde det sig i en av dom gröna taggiga rosenbuskarna som inte har några rosor på sig. Jag gick och kollade vad det var och precis när jag lutade mig fram och skulle titta i busken så hoppade tre söta hundvalpar fram och tittade på mig med sina söta hundögon. Hundarna hade inga halsband och dom verkade verkligen vilja följa med mig hem. Så jag bestämde mig för att ta med dom hem och kolla upp vilken ras det var och om dom var allergikerhundar, som min mamma faktiskt kan ha för dom är bra för dom som är allergiska, för hundarna har en speciell päls så att man inte nyser när man är med dom.
När jag kom hem så visste jag att det bara var 37 minuter kvar tills min mamma kommer hem. Jag satte mig direkt vid datorn och sökte på det nya Google bilder. Men innan det så behöver jag ta en bild av hundarna och ladda in den i datorn. Sedan lägger man in bilden på hundarna i sökrutan och man får veta allt om hundarna. Efter ett tag får jag veta att hundarna är allergikerhundar och dom inte alls kan bli stora. Mitt i allting så hör jag att mamma kommer hem. Jag får bråttom att gömma hundarna och det slutar med att jag bara säger åt dom att lägga sig under sängen tills jag ber dom komma ut. Jag blir förvånad för alla tre hundvalparna lägger sig lydigt under sängen även om jag inte är deras matte.
När jag går ut i köket så sitter hon och läser tidningen och dricker te. Jag är tveksam ett tag men sedan tar jag satts.
-Mamma jag har hittat tre små hundvalpar och jag tog med dom hem men jag har kollat på internet och dom är faktiskt allergikerhundar så vi kan ha dom”
-Alice Persson vad har jag sagt om hundar, sa mamma då.
-Men mamma dom är hemlösa och dom har ingen ägare för att dom inte har några halsband, svarade jag då och jag hade fått tårar i ögonen men mamma såg fortfarande ut som om hon var tveksam.
-Kan vi inte testa, sa jag snabbt innan hon han säga nej.
-Okej då vi kan testa men om du inte kan ta hand om dom så får du inte ha dom,sa mamma, men hon lät verkligen fundersam ut.

Efter bara 3 timmar så var mamma och hundarna kompisar och mamma undrade vad dom skulle heta. Då sa jag att dom skulle heta Malo, Mario och Miramo. Mario stod och tittade på Luddes bur och Malo och Miramo sprang runt och utforskade huset. Jag och mamma satt i soffan och alla djuren som jag någonsin drömt om var runt omkring mej förutom.
-Mamma!
-Inte en katt också Alice, svarade då mamma som om hon visste vad jag skulle säga.
-Okej! Det här räcker nog ändån väldigt bra när jag tänker på det,sa jag då
-Ja du! Det här räcker lång väg,sa mamma

Men jag letar nog ändå i buskarna imorgon när jag går hem från skolan!
Slut
Av ALME01