Mobbad

Mobbad

-John skynda dig, skolan börjar snart! ropar mamma.
-Ja, jag kommer! ropar John lite surt till svar.
Idag börjar den 12 åriga John i en ny klass på Bärjadalsskolan i Vikhög.
Han har flyttat ifrån allt han trivdes med bara för att mamma och pappa skulle skiljas.

-Vad lång tid det tog, säger mamma stressigt.
-Ja, men jag skulle bara..
Mer än så hinner han inte säga för än mamma avbryter han.
– Ät upp din smörgås så att vi kan sticka.
Mamma verkar stressad, så John skyndar sig att äta upp och borsta tänderna.

John sitter i bilen. Han är spänd. Tänk ifall alla i klassen retar honom eller ännu värre fryser ut honom. När de är framme vid skolan släpper mamma av John och säger adjö.
Sen for hon iväg.

Nu står han här. Mitt på skolgården. Han ser massa barn som jagar varandra, spelar basket, klättrar och spelar plank. Klockan ringer in och han tar rygg på några som ser ut att vara i sin egen ålder. När han kommer in i korridoren slår lukten av hat emot honom. Det känns som om någon eller några stirrar på honom.

Läraren öppnar dörren och alla nästan trillar in i klassrummet. Sen är det min tur. Jag går försiktigt fram för att ingen ska se mig men läraren upptäcker mig.
-Hej! säger hon.
– Jag heter Kristina och ska vara din lärare här på skolan.
-Hoppas du kommer att trivas! säger hon.
Den väldigt stora läraren med kortklippt hår tar tag i min hand och drar in mig.

När jag kommer in blir alla tysta. Alla stirrar på den blonda killen med slitna ljusblå jeans och grön t-shirt. Jag känner hur det hettar till om kinderna och jag försöker dölja det. Efter en tid som känns som en evighet ber Kristina mig att sätta mig ner bredvid nån som hette Amalia. Sen drar lektionen igång. I slutet av lektionen tappar alla koncentrationen så det blir helt omöjligt att jobba när alla sitter och skriker. När klockan ringer ut för rast är jag sist ut. Jag vet ju inte vart jag ska ta vägen. När jag kommer ut på skolgården ser jag alla mina klasskamrater, fast ingen verkar se mig. Plötsligt blir jag knuffad och trillar framlänges ner i asfalten och skrapar upp knät.
– Förlåt! säger någon sarkastiskt.
– Det var inte meningen, säger nån annan hånande.
Jag ser mig om och märker att det var Jonathan, Oliver och Alexander. Jag är på väg att gå där ifrån när Alexander drar i min arm så att jag snubblar.
-Vad är ditt problem? skriker jag.
-Jag har ju inte gjort dig något!
Killarna är tysta en stund men ser sedan hotfulla ut.
– Du ska inte tro att du är något, säger Oliver.
– Bara för att du är ny ska du inte tro att vi ska släppa in dig i klassen och låta dig vara med, säger Jonathan.
Jag kollar mig om, ingen värkar märka att nån står här och hotar mig.
– Du ska inte tro att någon kommer hjälpa dig, säger Alexander självsäkert.
– Ingen och då menar jag ingen vågar säga emot oss.
– Vet du varför?
Jag hinner inte ens svara för en Alexander svarar på sin egen fråga.
– För att alla vet att ifall dom säger emot oss åker dom på stryk, hotar han.
De släpper mig och jag springer iväg. Sen ropar dem efter mig att ifall jag skvallrar så är jag körd.

När rasten är slut går tiden så långsamt. Lektion efter lektion sitter jag och försöker koncentrera mig. Men det går inte. Jag kan inte glömma det som hände på rasten.

När skolans första dag äntligen är slut så springer jag hem. Jag hatar denna skolan, hatar! skriker jag ut när ingen annan hör. Det värsta som hade kunnat hända har hänt.
-Jag är mobbad, snyftar han för sig själv.

Hemma frågar mamma hur första skoldagen hade varit.
– Bra, mumlar jag.
Jag vågar inte berätta om allt som har hänt. Alexander, Oliver och Jonathan verkade verkligen mena det dem sa. Sen orkar jag inte med mamma mer. Jag springer in på mitt rum. Rummet luktar ruttet, ruttet och gammalt. Ingenting är upppackat än. Allt ligger fortfarande i flyttlådor. Jag slänger mig på alla flyttlådor och orkar inte med livet längre.

Nästan hela höstterminen har gått nu. Varje dag sen första skoldagen har John blivit mobbad. Han har själv inte vågat säga något, och ingen annan har heller vågat säga något. Men han har iallafall fått en vän, Axel.

John går till skolan som vanligt idag. Hans byxor är söndriga och dem blå lila fläckarna är så stora så att dem inte går att dölja. Han tänker på att han måste våga säga ifrån. Fast han vet att det aldrig kommer hända. Rasten börjar och som vanligt är han sist ut för att försöka undvika Jonathan, Oliver och Alexander. Men han lyckas aldrig. De hittar alltid honom och fortsätter håna honom och dra ner honom på marken.

Jonathan och Oliver håller fast mig medans Alexander retas. De slänger ner mig på marken och fortsätter att retas. I ögonvrån tycker jag mig se att resten av klassen är påväg mot oss. Som om dem äntligen skulle våga hjälpa mig. Ett hopp tänds i mig. Så händer det! De andra i klassen hjälper mig upp och säger till Jonathan, Oliver och Alexander att det dem gör är fel. Sen går allting så fort. Jonathan, Oliver och Alexander får gå upp till rektorn och jag får gå upp till kuratorn för att berätta om allt som har hänt.

I slutet av skoldagen kommer Jonathan, Oliver och Alexander till mig och säger förlåt. Anledningen till att dem mobbade mig var att dem var avundsjuka.
– Jag förlåter er, säger jag.
– Men ni måste lova att aldrig mer mobba någon!
– Vi lovar, säger dem i kör.
– Kan vi bli vänner? frågar dem sen.
– Vi kan försöka, svarar jag.

Med tiden blev John, Alexander, Oliver och Jonathan goda vänner. När killarna slutade mobbas försvann mobbningen från Bärjadalsskola och fler elever ville gå där. Killarna är vänner än idag och jobbar för att förinta mobbningen.

Bokreflektion Hunden med den blå tungan

Hunden med den blå tungan

Jag har läst en bok som heter Hunden med den blå tungan och boken är skriven av Lin hallberg.

Boken handlar om en en kille som heter Pablo och att han skapar en klubb för att han vill lösa ett mysterium om en tant som har blå tunga men sen visar det sig i boken att det börjar handla om en kille som heter Karim som är ett flyktingbarn som har rymt från sitt land afiganistan och så hjälper Pablo och hans klubb till med att fixa så att han går stana i Sverige.

Jag tycker bokens titel inte passar för att titeln ska passa till boken och det gör den inte och att titeln är hunden med den blå tungan ochkk boken handlar ej om en hund med blå tunga.

Huvudpersonen heter Pablo jag tror att han har mörkt hår och att han är smal och att han har blå gröna ögon.Jag tror att Pablo kan vara var imellan 10 12 år.Jag tror att Pablo är en sån som fantiserar mycket om saker och jag tror att han också gillar att tänka också gillar han att lösa mysterium han är en kille som drömmer mycket.Pablo är nog en snäll kille för att han hjälpte Karim att söka asyl.
Han är nog rätt rolig och modig för att han vågar gå in i det huset där Karim bor men han är nog rät feg ibland för att han är rädd för spindel nät.Han är nog rätt sportig för att han klättrare mycket.Han tycker om att klättra och att drömma sig förbi allt han gillar också att vara med Karim och Sanna.Pablo gillar inte när någon är dum mot honom och han gillar ej spindelnät och han tycker ej om när någon skrämmerl honom.Ja och ena sidan påminner han om mig men å anta sidan påminner han inte om mig .Han påminner om mig för att jag gillar ej spindel nät och jag gillar ej att bli skrämd.Han påminner ej om mig för att han är modig och jag är ej så modig.Nej han påminner ej om någon jag känner eller någon jag har läst i en annan bok.

Boken utspelar sig i nutiden för att dom har mobiler och datorer.Boken utspelar i Sverige för att dom pratar svenska.När jag läste boken var dom mycket på en tågstation så jag tror att det finns en tågstation.

Jag tyckte att boken var rätt lätt att läsa för att jag är en bra läsare och att det ej var några svåra ord i boken.

Det som var bäst med boken var att det var spännande i slutet för att man fick ej veta om Karim fick stanna i Sverige.

Det som var sämst i boken var att man fick ej veta om Karim får stanna i Sverige .

Jag skulle rekomendera dena bok till min kusin som heter Leo.Jag tror att han skulle känna sig hemma eller liksom han skulle säkert känna igen sig när han läste boken för att Pablo är livlig och gillar att klättra.Pablo har en tjej kompis dom är nästan bästa vänner och Leo är också bästa vän med en tjej.

Av denna boken lärde jag mig att man ibland är det inte som man tror för att jag trode att hunden hade blå tunga men det visade sig att det ej var så.Och jag lärde mig några engelska ord som t.ex. Escape.

Bokreflektion Hunden med den blå tungan

”Hunden med den blå tungan

Jag har läst en bok som heter hunden med den blå tungan och den är skriven av Lin Hallberg.

Boken handlar om en pojke som heter Pablo som tror att hunden med den blå tungan är en utomjording.när Pablo skulle samla ihop ett gäng som heter GSMP gänget så ska dem ska smyga in i det gamla huset där tanten och hunden bor och så hittar dem en pojke som heter Karim som är en flykting Som dem försöker gömma i högkvarteret som är en grotta .För att han är ju på flykt.
GSMP står för Gustav,Sanna,Micke också Pablo.

Jag tycker bokens titel är spänande för det låter som ett mysterie om en hund med en blå tunga.

Huvudpersonen heter pablo han har knappt några vänner i skolan och brukar gå runt och samla ölburkar och han gillar att klättra på berg.Jag tror han har blågröna ögon och ljust hår.Han har inga vänner för att jan inte gillar saker som alla andra och han gillar inte sport.

Handlingen utspelar sig i nutid.Dem är inomhus och utomhus affären och stationen i Sverige.jag tror dem är i en liten by

Jag tycker boken var spänande för att det hände mycket den handlade om väldigt många saker t.ex en tant med blå tunga och hunden med den blå tungan.och att smyga runt i ett hus med en galen tant.den var väldigt lätt att läsa och var spännande i källaren.

Det som var bäst med boken var att dem försöker hjälpa Karim att få stana i Sverige sånt gillar jag väldigt mycket.För det är modigt att försöka hjälpa andra som har det sämre en en själv.

Det var inget som var dåligt med boken för dem gjorde saker hela tiden.
Jag skulle vilja rekommendera denna boken till nästa fyror.För att den är spännande på många sätt t.ex modighet,spänning.Den här boken borde man läsa i skolan för då kan man t.ex läsa med läraren eller med en kompis eller i en liten grupp.

Av denna boken lärde jag mig att man ska hjälpa dem som inte har det så bra t.ex flyktingar som Karim som är från Afganistan.Och dem inte kanske kan språket och få stanna i landet som man flyr till t.ex från Afganistan tillSverige.Ett annat exempel är att man flyr från Iran till England.